Björn

Liten mellanlandning i Jakobstad då under några dagar innan det bär av till vasa för nya studier. Några dagar I Jakobstad betyder i vanlig ordnig, lite avkoppling, lite jobb och mycket funderande kring kandidatavhandlingen.

Men det är också något annat som tagit mycket av min uppmärksamhet här. Jag har länge planerat att skaffa linser, det har nu inte blivit av dels på grund av lättja men framförallt på grund av att jag har obehag för det här med att peta på och i ögonen. Tanken på att pilla linserna ut och in i ögonen har helt enkelt varit motbjudande. Men nu inför hösten bestämde jag mig trots allt för att göra slag i saken. Bokade tid till optikern, kollade synen och i går var så mina linser framme och det var dags för övning.

Jag kom till optikern med visshet om att övervinna mitt obehag för ögonpet. Och det skall sägas, jag kom över den ganska snabbt efter att ha grävt så djupt ner i ögonen att jag nästan kände övre tandraden. Men något annat visade sig istället bli ett betydligt större hinder, nämligen mina reflexer. Så fort mina fingrar kom på några centimeters avstånd från ögonen blinkade ögonlocken till automatiskt och linsen flög all världens väg. Nu vet jag inte mycket om kroppens funktioner men anar nog att det är alla år av obehag som utvecklat denna reflex.

Det tog till slut en hel timme innan jag hade båda linserna inne och ännu en bra stund innan jag hade ut bägge. Det var inte utan att jag tänkte tanken att detta nog var första och sista gången jag testade linser. Bestämde mig för att pröva på nytt idag då med några linser jag fått hem för att öva. Det kändes till en början precis som i går, nästan omöjligt. Men så plötsligt fick jag in linsen i höger öga och nästan direkt efteråt i vänster. Ok, det var bara tur tänkte jag, tog ut (även det gick smidigt) och slängde dem (engångs linser). Öppnade nya för att testa igen, det gick nästan direkt, på andra försöket i högeröga och på första i vänstra. Nu sitter de som ett smäck och här sitter jag och skriver mitt första bloginlägg någonsin utan glasögon. Fin känsla

Resedag idag. Bil, buss, tåg, flyg, bil och kamelrygg. Som om det inte vore nog har jag glömt telefonen i Jönköping. Solen gassar naturligtvis, det gör den alltid under resedagarna. Men nu skall vi inte stänga in oss i bitterhetens grå tillvaro utan istället konstatera att några timmars Stockholmsvistelse väntar. Inte illa.

Sitter förresten på den klart mest exklusiva buss jag någonsin upplevt. Det är en modern skapelse med bekväma, väl tilltagna lädersäten, trådlöst bredband och air condition. Sverige känns verkligen som komunikationernas förlovade land, i varje fall i jämförelse med det underutvecklade Finska tåg, buss, väg och bredbandsnäten.

Förresten, om ni till äventyrs missat det. Captain John Terry har skrivit på ett nytt 4 års kontrakt med klubben han älskar. So much för alla City spekulationer. Veckopengen blir en nätt liten slant på dryga 150 000 euro. Själv var jag nöjd när jag någon gång i tio årsåldern fick veckopengen höjd till 20 mark.

Dryga 100 kvar till Stockholm, strax skall jag klå D i schack.

Såhär på mellandagen hinner man fundera på en hel del annat än vad man skall göra på semestern, europeisk fotboll tillexempel. Och vem är jag att undanhålla er dagens tankar om den europeiska fotbollen.

Här i Sverige är det väldigt mycket La Liga och väldigt väldigt mycket Zlatan och Barca. Katalanerna har punktmarkerats av svensk media sedan Ibra presenterats som nyförvärv. I kväll är det ligapremiär dör Barca och matchen sänds givetvis direkt i Svensk TV. Förväntningarna på Zlatan är enorm, i varje fall från svenska håll, när någon inom Spansk fotboll i allmänhet och inom Barcelona i synnerhet är man klart försiktigare, det tar tid säger man. Och det kommer det naturligtvis att göra. Tur för Zlatan att han kom till det numera tålmodiga Barca med den sympatiske och kloke Guardiola vid rodret, han kommer att se till att Zlatan kommer rätt in i laget och småningom börjar prestera, han är ju trots allt en klasspelare. Att Barca med sitt stabila förssvarsspel, bollskickliga och intelligenta mittfält med Xavi, Toure, Inietsa samt den magiska triangeln (bladets benämning) Messi, Henry och Zlatan  kommer vinna La liga står utom allt tvivel.

Om Barcelona med Guardiola och Laporta i spetsen står för det kloka och eftertänksamma står den andra Spanska Superklubben, Real Madrid och presidenten Forentin Perez för det galna och framtvingade. Klubben som använder stadens kassa som reserv har inför denna säsong införskaffat megastjärnorna Benzema, Ronaldo, Kaka och Xavi Alonso. På pappret kan man skryta med en fullständigt överlägsen offensiv, ett galacticos 2. Problemet är bara att hela laget är sanslöst obalanserat. Alla krafter har satsat på offensiven och försvaret har av tradition läckt som ett såll under de senaste säsongerna och allt tyder på att denna säsong kommer se likadan ut. Laget kommer så klart att klara sig bra i la liga. Att inte vinna skulle vara en katastrof men laget kommer definitivt inte vinna serien, därtill är man alldeles för ojämna jämfört med det solida Barcelona. Men att inte ens bli två skulle vara en tragedi, dock borde man klara andra platsen.

Den verkligt intressanta för Real skall bli att se hur man klarar av spelet i Europa. Den spanska tuta och köra fotbollen som spelas i La liga passar Real bra, men när man skall möta taktiskt drivna lag från Premier League, Serie A eller Bundesliga är saken en helt annan. Då kommer man möta betongförsvar som tar till vara på minsta lilla misstag och hugger som giftormar, jag är långt ifrån saker på att Real har det tålamod som krävs för att klara de matcherna.

Vi säger såhär, om Real går längre än till kvartsfinal i CL kan D (som är förblindad och övertygad om Reals överlägsenhet) se fram emot en vadmassage mot vårkanten.