Björn

En del veckor går så fort, hör det till att man skall upprepa med jämna mellanrum, eller ännu värre; en del veckor bara flyger iväg. Jag vet inte, jag är väl tråkig men anser definitivt att alla veckor är lika långa allternativt korta. Däremot är jag ju säker på att söndagskvällar infinner sej oftare än fredagseftermiddagar. Nåja, mina tidsteorier oaktat passerar veckorna och vi börjar snart se slutet på sommaren. Skolor som startar, kvällar som blir mörka och allt det där.

Den senaste veckan har gått i långsamhetens tecken. Lungt på arbetet, lungt på fritiden. Omotiverad vasautflykt, division 4 fotboll i Kållby, kaffe med vänner, en del beachvolley. Det stuket. Ingen stress med andra ord.

Veckans stora snackis är dock att jag lyckats lägga beslag på en lägenhet i Åbo nu till hösten. Det blev en nyrenoverad, färdigmöblerad och dessutom relativt billig etta. En boning jag kommer att frekventera i egenskap av underhyresgäst det närmaste året då ordinarie hyresgästen kommer att befinna sej på utbyte på annan ort. Helt perfekt med andra ord för en teologiestuderande med ett år kvar i Åbo. Enda minuset är att lägenheten finns en bit utanför stan vilket betyder att jag inte kommer ha samma bekväma promenadavstånd till skola och centrum som tidigare. Kanske kommer jag att ångra mitt beslut i höst eller vinter då det finska klimatet börjar visa sej från sin mindre gynsamma sida. Men trots allt, jag har dragits med en enorm omotivation inför arbetet med att hitta ny lägenhet och när jag plötsligt serverades denna lösning på en silverbricka var beslutet inte på något sätt svårfattat. Allt var perfekt utom just avståndet, men man kan ju inte få allt som en kollega till mej hade sagt. Nu är allt i varje fall klart och jag kommer att bo kommande år någonstans i en stadsdel med namnet Räntämäki. Välkommen att hälsa på.


En handfull dagar tills sommar OS drar igång, det politiska händelseförloppet må vara en halvintressant följetong, själva tävlingarna kunde jag inte bry mej mindre om. Plötsligt skall mediokra grenar som brottning, lerduveskytte, tyngdlyftning och landhockey få en enorm uppmärksamhet bara för att omständigheterna råkar kallas för de olympiska spelen. Rätt märkligt då knappt någon i vanliga fall bryr sej. Men nu skall allt sånt hyllas, och träffar någon en duva skall de belönas med strandtomt på valfri plats i hemkomunen och exponeras i all media i några veckor innan de åter glöms bort. Såna fasoner karakteriserar medgångssuportrar och är således inget för mej.

Nu: sömn, imorgon ärdet dags för sommarens sista knappt ur säng.

En och en halv månads sommarlov från bloggandet blev det. När Stieg Larssons tredje var klar kände jag att inspirationen hade återvänt. Det är kanske ingen slump men lämpligt nog återvänder skrivlusten ungefär samtidigt som jag igen verkligen har tid att skriva. Det har nämligen varit en händelserik för att inte säga hysterisk sommar, och i sanning, åtminstone halvmärklig.

Med händelserik menas i detta sammanhang främst arbetssam. Det har varit enormt mycket jobb. Dels mitt ordinarie jobb som sommarungsomsledare och dels väldigt mycket studier inom såväl teologi som statskunskap. Det var i synnerhet Juni som var något av det mest hektiska jag någonsin upplevt. Två rippiläger, uppstartandet av sommarsässongens ordinarie ungdomsarbete, timmar av allehanda praktiska arrangemang på arbetsplatsen och till det 1000 tals sidor akademisk litteratur av varierande kvalitet. Under hela Juni blev det på sin höjd en handfull åttatimmars nätter, brukar sällan vandra omkring med konstant trötthet men så var faktist fallet under den inledande sommarmånaden och en bra bit in i Juli.

Men trots allt, det är nog inte mitt jobb som skall belastas för detta, studierna är nog mer att beskylla, dels på grund av det faktum att det till stora delar var både tråkigt och energikrävande men en minst lika stora orsak är det ständigt plågande dåliga samvete som halvklara studier innebär. Det förbjuder känslan av total frihet och avkoppling och blir följdaktligen en stressfaktor som suger stora mängder kraft.

Halvmärkligt skrev jag också, skall och kan inte säga allt men Juni innebar också mitt livs mest besynnerliga upplevelse, by far. Ett litet jobb i storstaden som innebar tråkiga, långa nätter, lyxboende med fri tillgång till snittar och rödvin, om man hade haft det intresset. Konstigt var bara förnamnet.

Men nu, slut med konstigheter, sommarstudierna avklarade sedan en vecka, lägre tempo på jobbet, kort och gott, mental semester. Jag har betalat av på sömnskulden, firat Jakobs dagar och framför allt: Stieg Larssons tvåa och trea i ljudboksversion. Ibland i mörkret på sängen, ibland i den stekande solen, avkopplingen har varit total och upplevelsen stundtals överväldigande. Tvåan var minst lika bra som debuten, trean var uppseendeväckande fantastisk. Den avslutades för ett par timmar sedan, jag är fortfarande hög på upplevelsen.

---
Man vet att en mer maklig vardag är tillbaka när man sitter och njuter av en stor kvällskaffe och mix megapol en söndagkväll. Också en källa till lycka.

---
Det är med stor gjädje jag noterar att de mörka kvällarna återvänder.

---
Men vad håller Jaro på med?

---
Sommarens golfrundor har varit lika sporadiska som usla.

---
En höstresa har bokats, det blir Stockholm tillsammans med den unge. Vi har bokat nån typ av lyxhytt på hemresan, det ryktas om egen bastu och bubbelpool i hytten, nåja, de tror jag när jag ser de.

---
I mårgon är det måndag vilket innebär att det igen är dags för ungdomsarbetets kultförklarade och mytomspunna satsning, ”knappt ur säng”. Innan det, kanske lite sömn.

Ännu ett läger till ända då, det tionde i ordningen kanske. Försöker räkna men kommer hela tiden till nytt slutresultat. Kring tio är det i varje fall. Ett ytterligheternas läger. Det roligaste någonsin, de bästa ledarna jag någonsin upplevt och by far, det mest dramatiska och händelserika. Ambulans, HVC eller akuten så gott som varje dag. Att beskriva ett rippiläger i skrift tjänar som ni kanske förstår inte mycket till. De skall upplevas.

Det har blivit några dagar på hemmafronten nu, har knaprat in på sömnskulden som alltid uppstår efter lägret, har en liten bit kvar innan jag är helt återställd. Om en dryg vecka är det dags igen, då startar läger nummer två. Innan det väntar 700 sidor kyrkohistoria, en del jobb, midsommarfirande, fotbolls EM och förhoppningsvis en del sömn. Men dystert nog är det övervägande studier som väntar.

Men när läger två är över någon gång i slutet av juni, då väntar en solstol och Stieg Larssons andra, förhoppningsvis som ljudbok. Jag längtar.

Till sist:
---
Ni kannske blev förvånade när ni noterade att Holland tvålade till Italien med 3-0.

---
Scolari ny manager i Chelsea, får väl duga, även om jag själv hoppats på Dechamps.

---
Just nu på TV: Österrike-Polen. Rolig kuriosa om Österike, folket i det alptäta landet arrangerade en namninsamling för att få Österrike att dra sej ur fotbolls EM där landet hade en friplats i egenskap av arrangör. Orsak: man tyckte laget var för dåligt.

---
Ni som har mitt EM tips i minnet kanske har räknat ut att jag själv inte är speciellt överraskad.

---
Försöker febrilt producera en oneliner som inte skulle beröra fotboll, men det är helt tomt i dag. Känner mej riktigt trubbig.

---
Mera fotboll då, Jaro fick otroligt nog hemmamatch i cupen, lite tråkigt bara att det skulle bli mot FC Lahtis.

---
Okej då, en icke fotbollsrelaterad tanke till allra sist. Har de senaste veckorna funderat på om man kan använda uttrycket ”he siir int na sembär ut” som motsats till det mer allmänt acccepterade ”he siir int na betär ut”. Jag gör i varje fall det och det tycker jag att du också skall göra.