Björn

En längre resa för att fira nyår någonstans i fjällen var ursprungsplanen, så blev det inte. I stället en dag i vuokatti tillsammans med många goda vänner. Det blev en fantastisk resa, inte på grund av vädret, -16 och snålblåst är inte vad man önskar sej, men åker man till öst i Januari får man räkna med inlandsklimatet. Inte heller var det själva åkandet som förgyllde resan. Det skall erkännas, jag är på sin höjd en halvmedioker slalomåkare, inte mer. Nu bjuder ju inte heller resmålet på de mest fantastiska pisterna och då halva anläggningen dessutom var avstängd på grund av snöbrist(hur är det möjligt?) förstår man att åkningen lämnade en del i övrigt att önska. Men allt detdär visste jag om redan innan jag åkte, kylan, avstängda pister, och ärligt talat, jag skulle aldrig komma på tanken att åka 9 timmar på en dag för åkningens skull. Så bra är varken jag eller vuokatti.

Ändå, att det var läge att åka var det ingen tvekan om, sällskapet höll nämligen högsta klass. Att spendera en heldag med dessa vänner är minsann en ynnest, i vår inhyrda minibuss var varje minut en fest och trots bitande kyla i backarna hölls humöret ständigt uppe. Glädjen var ständigt påtaglig och inte ens när jag lyckades köra 75 km åt fel håll på hemresan blev jag hatad, däremot lätt hånad såklart, men det tar jag alla gånger. Det är något med dessa slalomresor, de tenderar alltid att bli legendariska, på ett eller annat sätt.

---

Jullovet fungerar alltid som en fantastisk påminnelse om hur många underbara vänner som finns i min närhet, det har blivit speciellt mycket tid tillsammans med grabbarna denna jul och jag har haft väldigt rolig

---

Våren ser ut att inledas i samma tempo som hösten.Tenter, vikariat, vinterskriftskola, resor fram och tillbaks i finland. Jeppis-Åbo-Hesa-Åbo-Jeppis- Åbo- Hesa- Jeppis-Åbo-Jeppis-(kanske) Åre, typ. Och då talar vi januari-februari.

---

Börjar vara dags för Big Phil att packa väskorna, dethär duger inte.

----

Ser det höga tempot till trots fram emot att komma igång med våren, slutet på hösten som innebar pluggande på hemmaplan i jeppis blev ganska tråkigt.
---

Nu är det bara en månad kvar innan försäsongen drar igång på riktigt, ligacupmatch borta mot HJK i tali, längtar.

---

Dock väldigt nödvändigt.

---

Och så, att ha en blogg och inte uppdatera är ingen ide, hösten och vintern har som ni märkt varit en katastrof här på bloggen, snittar kanske en uppdatering i månaden det senaste halvåret vilket så klart är patetiskt. Jag skäms för detta och ber om förlåtelse till alla som spenderat nån minut av sin tid för att komma in och kolla bara för att hitta en stendöd sida. Tar nya tag nu, bär sej inte detta försök kommer bloggen att försvinna, ser mej inte som nån som kommer med nya inlägg flera gånger per dag men ett par- tre inlägg i veckan skall man alla gånger kunna kräva. Då så, gott nytt år!

När regnet smattrar oavbrutet i 80 timmar, motvinden är konstant, tentlitteraturen hopar sej och då Chelsea dessutom går miste om sin fantastiska hemmasvit genom att förlora mot fools, jaa, då kan man skönja en viss bitterhet. I vanliga fall gillar jag ju hösten. Kontrasten mellan det ruggiga klimatet och en värmande kvällskaffe i det svaga värmeljusskenet är en av de mer tilltalande sinnesbilderna jag överhuvudtaget kan föreställa mej. Men det kräver liksom något mer, som ett hem. Och just i höst har jag inte riktigt det här i Åbo. Att hyra in sej på ritz i andra hand känns liksom lite mer ... jaa, förvaring än boende. Nu skickas det dessutom lappar som skvallrar om högre hyror. De liksom int riktigt läge för det.

Nåja, allt detta till trots skall det medges att veckan ändå varit halvokej, höstfester, scrubskvällar och innebandymatcher ser till att man överlever också i dessa tider.

---
Den inhemska fotbollssäsongen tog slut i söndags, ett halft år tills det kör igån igen, just nu känns det som en evighet.

---
Kunde kanske säga något om valet, men orkar egentligen inte.

---
Imorgon väntar ett kortare besök i tammerfors, också ett sätt att spendera en lördag i november på.

---
Nu när fotbollen är slut går jag mest och tycker illa om ishockey, mer om det senare. Kanske på söndagen, kanske om tre veckor.

---
Snart är det dags att bege sej de fyra kilometrarna in till staden, vad det är för väder? Ösregn och motvind så klart.

---
Jag vill jobba!

...har studiemotivationen återvänt
...har jag skrivit klart min metodanalys
...kan jag lägga mej på sängen och se på TV med gott samvete.

Det är annorlunda tider nu, hösten är inte som höstar har varit de senaste åren, vet inte vad som är hemma och vad som är borta. Mest tid spenderas på resande fot med kappsäck i släptåg. Jakobstad-Åbo-Stockholm-Åbo-Jakobstad-Hesa- Åbo-Jakobstad, där är reseschmet för dryga tre veckor, alltid på ett tåg på väg någonstans känns det som. Orsaker är dels jobb, semester, flexibla studier men främst ett lägenhetsbyte. Ettan på universitetsgatan är inte min längre, den sades upp i våras av olika anledningar, goda anledningar, absolut inget jag ångrar. Nu hyr jag i andra hand en bit utanför stan. En bra lägenhet på många sätt. Nyrenoverad, fräsch, trevliga färger och allt dedär. Men ändå, det är inget hem. Jag saknar att ha mina egna kärl snyggt radade i kökssåpet(att slarva dem till min lilla kokvrå på ritzgränd är utom all rimlighet), jag saknar de sena promenaderna in till stan i höstörkret, saknar att sitta i mitt kök med en kaffekopp och titta ner på rusningstrafiken på skolgatan.

Men ändå, beslutet ångrar jag inte.

Det är mest Jakobstad nu, läser mina böcker gör lite småjobb på mina favoritarbetsplatser, och mera jobb är på kommande vilket är det största skelet till att mycket tid tillbringas i österbotten. Till helgen väntar dock annat, huvudstaden kallar. Kvalfotboll och besök av vänner väntar, fantastiskt.

Äntligen bloggar jag igen.