Björn

Ny dag i dag. Tröttheten ligger kvar, men det blir bättre. Efter en lång, bra natt har det varit en del att stå i, först stressläsa och tenta. Gick väl sådär, fyra böcker skulle tentas, tre borde vara godkända. Det får man vara nöjd med, nya tag med studierna på måndag då inleds läsningen inför marstentten i statskunskap, och när den är över då kan jag börja se ett slut på kandidatstudierna. Men det är då det.

Efter tenten var det dags att ta tag i bombnedslaget på ritz. Städa, tvätta, diska, packa upp, byta sängkläder och allt det där. Check! Men det är inte klart med det, ännu borde lektioner renskrivas på dator och lektion till vinterskriftskolan förberedas, men det få bli morgondagens program. Nu, annat.

Blev gnälligt igår (för att inte tala om idag...) glömde nämna att det var riktigt roligt att vikariera och inte minst att det var ett nöje att bo hos R och J.

Till sist, när ovannämnda uppgifter är avklarade vilket förhoppningsvis blir imorgon förmiddag kommer helgen att bli fantastisk. Kanske skall jag till och med nöjesläsa, är dock inte säker på att jag vågar mej in på det.

Intensiva dagar nu, och väldigt långa. Måndagen var ett enda långt race mot klockan för att hinna med alla måsten. De senaste dagarna har tillbringats i ettan där jag hoppat in som religionsvikarie för R på högstadie och gymnasienivå. Och som sagt, långa intensiva dagar har det varit, hyffsat sena kvällar, väckning kring 6, tillbringa dagen i skolan, kvällen med förberedelser och dessutom hinna med att träffa vänner. Korta nätter var det ja. Nu är vikariatet över och jag är totalt slut. Tyvärr kan man inte säga det samma om mitt intensiva program, imorgon skall 1000 sidor statsvetenskap tentas, följdaktligen har kvällen inneburit stressläsning av halvflummiga teorier om internationella relationer. Huvudet värker.

Hade bestämt mej för att sova mej genom de två tågtimmarna mellan Helsingfors och Åbo men inget blir ju som man tänkt sej... Naturligtvis var tåget fullbokat och allt jag lyckades få till var en plats i restaurangvagnen, ingen lyckoträff precis då ljudnivån fick högstadiekorridorerna att framstå som rena klostren. Således, varken läsning eller sömn på den resan. Istället kaffe och illamående. Lyckades sedan med bedriften att somna i taxin mellan tågstationen och Ritz, en resa på 10 minuter.

Men i varje fall, sedan dess, två timmar seriöst men smärtsamt pluggande. Men det får räcka nu, fortsättning i morgon.

Istället: Vågrätt läge och Rockferry.

Har precis startat bilen och är på väg mot stan för att skaffa tågbiljetter när jag bevittnar följande: På cykelvägen precis vid korsningen Kråkholmsvägen-Alströmsgatan står två äldre damer och konverserar, från kråkholmsvägen kommer två pojkar i tolvårsåldern cyklandes, svänger in på Ahlströmsgatan och den ena av dem sträcker helt kallt fram handen, rycker mössan av en av damerna och cyklar iväg med den. Länge sedan jag såg något så fräckt och respektlöst, tänkte allra först köra ikapp honom direkt för att vidta åtgärder, lät dock detta bero och körde istället sakta efter honom när han korsade Bottenviksvägen. När han närmade sej Lagmans skola hade jag så gott som bestämt mej för att inte agera, men av någon anledning kom ilskan tillbaks då jag kom upp jämsides med honom. Jag tutade ordentligt, körde upp alldeles bredvid, killen blev nog lite rädd, hoppade av cykeln och började springa.

Jag lämnade bilen nästan mitt på vägen fortfarande på tomgång och tog upp jakten till fots, det tog mej ungefär 30 meter att komma ikapp honom. Naturligtvis utan att bli brutal eller våldsam tog jag tag i hans axel och frågade vad han egentligen höll på med och att det var läge attt ge tillbaks mössan och be damen om ursäkt. Den blonde tolvåringen kämpade mot tårarna och förklarade att jag minsann fick visitera honom om jagönskade. Nu stod kroppsvisitering inte högst uppe på min prioriteringslista så jag förklarade bestämt att någon visitation blir det inte frågan om men vidhöll fortsättningsvis att det var läge att plocka fram mössan. Dock vägrade han och jag gav upp(lite för enkelt när jag tänker på det såhär i efterhand), har ingen aning ifall han hade den i fickan eller om han helt enkelt hade slängt den någonstans på vägen, förmodligen det senare. Min jakt blev således fruktlös denna gång, men hoppas att damen inte frös öronen av sej, det var ju ändå närmare 10 grader kallt och att hon har råd med en ny mössa. Får väl också hoppas att tolvåringen tänker på sekunderna han stod där med gråten i halsen innan han gör något liknande nästa gång.

Haha, lite väl dramatiskt sklidrat där kanske, men det är faktist sant och inträffade på onsdag eftermiddag. Vet inte riktigt vad som fick mej att börja jaga den stackars pojken, har väl blivit lite väl mycket Veronica Mars den senaste tiden...