Björn

Vet inte riktigt var jag skall börja i dag. Det finns så mycket att säga. Är trött man har det bra, riktigt bra.

Jag kunde möjligen skriva en del om den fantastiska vecka vi haft i skolan, men jag tror det får vänta lite. Jag kunde kanske säga något om det fina med mörkret med det har jag gjort så många gånger förr. Jag borde säga något om supporterkultur men jag orkar inte göra det just nu, det blir ett långt inlägg.

Istället skall vi tala om en hård dom som jag visste skulle avkortas men som till slut blev lindrigare än jag trodde.

Domen jag pratar om är naturligtvis det värvningsstop som Chelsea ådömdes sedan det visade sig att klubben lockat över en alldeles för ung spelare till sin klubb. Spelaren i fråga är Lensspelaren Gael Kakuta. Inte genom ett direkt kontrakt då, det hade varit för genomskinligt. Istället genom att ordna med fina boende förhållanden i London samt jobbmöjligheter för föräldrarna. Och vadå, när familjen ändå bor i området kan väl grabben lira i Chelsea. Ett försök att kringgå reglerna alltså. Kritiken blev dock hård och FIFA såg sig tvungna att reagera. Och man gjorde det oväntat hårt. Värvningsstop ända fram till 2011.

Orsaken till att lagen inte får värva för unga spelare är helt enkelt den att det leder till att storklubbarna tokscoutar småpojkar och värvar juniorer som bara är barn. Följderna är då flera. Dels är det knappast sunt för små pojkar att flänga runt i världen för att spela juniorfotboll i europeiska toppklubbar. En annan följd är ekonomisk, det går knappast att ta betalt för en 12 åring, därmed brandskattas alla mindre klubbar på sina talanger utan att få den minsta kompensation för det. Som en direkt följd på det, vilken klubb orkar jobba hårt med ett vettigt juniorarbete om man är smärtsamt medvetna om att skulle de få fram en riktig talang plockar Chelsea, Manu eller Barcelona honom innan han fyllt 14.

Jag kunde alltså inte klaga på domen, jag ansåg den till och med vara rättfärdig. Däremot visste jag att den skulle lindras. Mitt tips var att förbudet skulle bestå över januari fönstret men att det skulle hävas till sommaren 2010. Nu gick Chelseas överklagan igenom och förbudet upphävs redan till nyår och Chelsea går därmed inte miste om någon värvningsperiod alls eftersom transferfönstret öppnar först efter nyår.

Varför blev det då på det sättet. Jo helt enkelt för att FIFA är en populistisk organisation helt utan integritet. Man hävdar att man alltid verkar för fotbollens bästa. Men egentligen spelar man efter storklubbarnas melodi. FIFA är beroende av det enorma pengaflöde som i dag rör sig inom fotbollen. Fotbollen är en världsindustri och FIFA en maktorganisation. Desto mindre pengar inom fotbollen desto mindre makt åt FIFA. Ett transferförbud mot Chelsea minskar naturligtvis penningflödet. Men trycket utifrån blev allt för hårt på FIFA, trycket att agera mot Chelseas tvivelaktiga värvningsstrategi. Eftersom FIFA är populistiskt passade det då att gå emot den egna nyttan för att plocka enkla politiska poäng och då gjorde man det ordentligt.

Jag är alldeles säker på, att hade inte idrottens skiljedomstol (CAS) av någon märklig anledning hävt förbudet hade FIFA gjort det själva senast till sommaren 2010. Nu blev det tidigare och knappast någon är nöjdare än FIFA över det beslutet, ja det skulle väl vara Chelsea då. Nu kan miljarderna fortsätta att flöda fritt. Ordningen återställd.

Ibland mår man riktigt illa över den moderna fotbollen. Det är inte enkelt att älska omoraliska Chelsea.

Sådärja. Det är tydligen höstlov i landet. Alla verkar vara lediga. Ta min familj till exempel, helt utspridda över världen. Halva i Rom och halva på Kanarieöarna. För egen del är det långa dagar och hårt jobb som gäller. Någon måste ju hålla ställningarna på hemmaplan. I helgen tar jag den uppgiften på allvar då jag begett mig till huvudstaden för att kontrollera att allt går rätt till.

Och när jag ändå var här passade jag på att gå och se Jaros säsongsavslutning. 1-1 mot HJK.

---

Igår kväll var det stand up i Vasa. Hasse Bronten och Andre Wickström stod på scen och underhöll med stor framgång. Av någon anledning blir jag alltid uppmärksammad av komikerna under deras shower. För ett år sedan blev jag rätt tungt hånad av en komiker på en show i Jakobstad. Det tar jag så klart, det får man göra om man sätter sig på första rad. I går var det dock inte något hån, det var kort och koncist. Bronten undrade var jag kom ifrån, om jag brukar pissa i lavoaren, såna grejer. Standard.

---

Efter en väldigt tuff vecka med långa skoldagar och ovanligt sena nätter är det nu en mycket sliten mediestuderande som halvligger i soffan i R och J:s lägenhet på museigatan. Längtar mycket efter två lediga dagar med sömn på programmet. Kanske nästa helg.

Sådär kan det gå. Eller rättare sagt sådär gå det alltid. Under några dagars varm september bryts såväl Ancelottisviten som Yeremenkoeffekten. Drömmen, illusionen om den perfekta fotbollstillvaron kraschar och dör samtidigt som verkligheten står där och flinar en rakt upp i ansiktet igen. Som det alltid är inom fotbollen alltså. Jaro-Honka 3-5, Wigan-Chelsea 3-1. Där har ni verkligheten.

Nåja, vi skall nog inte bli överdrivet dramatiska, Honka var som väntat aningen för starka och Chelsea tog en logisk statistikförlust efter sex raka segrar i ligan. Såväl Yere som Ancelotti får med beröm godkänt för sina inledningar.

Nu lämnar vi förlusterna bakom oss, sorterar in dem i smärtarkivet och riktar i stället uppmärksamhet mot en ödslig ö-grupp i utkanten av världen. Det är förstås Mariehamn borta i morgon. En klassiker i supporter sammanhang. Det blir tredje gången i Mariehamn för min del, eller beroende på hur man väljer att se det. I fjol var vi på plats men efter årtiondets värsta regnväder blev matchen framflyttad och vi fick snällt återvända hem utan fotbollsupplevelse. För två år sedan blev det en poäng under en riktigt kall höstdag. Men den riktiga klassikern missade jag själv, det var den fantastiska avslutningsmatchen år 2006 då Jaro med ett nödrop klarade ligaplatsen efter en minst sagt nervig tillställning. Mer om den här.

Några  timmars sömn då kanske innan väckning och avfärd, det blir en lång dag i morgon. Förhoppningsvis fler uppdateringar under rese och matchdagen.

Inaktiviteten lade plötsligt sin kalla hand över bloggen och inläggen har lyst med sin frånvaro i ett par veckors tid. Det får bli ändring på det nu. Men det är ovanligt nog varken inspiration eller uppslag som saknats, snarare tiden. En ny utbildning för naturligtvis med sej en del arbete och slit och det har varit ett par hektiska veckor i Vasa. Hektiska men roliga. Det är klart, alltid kan man hafsa ner några rader i all hast men då blir ju kvaliteten lidande och så kan vi inte ha det.

---

Fattade aldrig vad medierna höll på med när de målade upp andra omgången av biskopsvalet som en jämn kamp, det var ju solklart hur det skulle sluta. Hade egentligen tänkt ta upp detta redan innan dagens val, det är ju så dags nu...

---

Vi har många gemensamma intressen som skall tas upp inom kort här på bloggen: Några funderingar om snabba beslut, Yeremenkoeffekten, ishockeyns självdödande strategi, detaljer kring magistersprogrammet i masskommunikation och inte minst en mycket hård dom. Som ni märker, det blir en diger blogghöst.

Liten mellanlandning i Jakobstad då under några dagar innan det bär av till vasa för nya studier. Några dagar I Jakobstad betyder i vanlig ordnig, lite avkoppling, lite jobb och mycket funderande kring kandidatavhandlingen.

Men det är också något annat som tagit mycket av min uppmärksamhet här. Jag har länge planerat att skaffa linser, det har nu inte blivit av dels på grund av lättja men framförallt på grund av att jag har obehag för det här med att peta på och i ögonen. Tanken på att pilla linserna ut och in i ögonen har helt enkelt varit motbjudande. Men nu inför hösten bestämde jag mig trots allt för att göra slag i saken. Bokade tid till optikern, kollade synen och i går var så mina linser framme och det var dags för övning.

Jag kom till optikern med visshet om att övervinna mitt obehag för ögonpet. Och det skall sägas, jag kom över den ganska snabbt efter att ha grävt så djupt ner i ögonen att jag nästan kände övre tandraden. Men något annat visade sig istället bli ett betydligt större hinder, nämligen mina reflexer. Så fort mina fingrar kom på några centimeters avstånd från ögonen blinkade ögonlocken till automatiskt och linsen flög all världens väg. Nu vet jag inte mycket om kroppens funktioner men anar nog att det är alla år av obehag som utvecklat denna reflex.

Det tog till slut en hel timme innan jag hade båda linserna inne och ännu en bra stund innan jag hade ut bägge. Det var inte utan att jag tänkte tanken att detta nog var första och sista gången jag testade linser. Bestämde mig för att pröva på nytt idag då med några linser jag fått hem för att öva. Det kändes till en början precis som i går, nästan omöjligt. Men så plötsligt fick jag in linsen i höger öga och nästan direkt efteråt i vänster. Ok, det var bara tur tänkte jag, tog ut (även det gick smidigt) och slängde dem (engångs linser). Öppnade nya för att testa igen, det gick nästan direkt, på andra försöket i högeröga och på första i vänstra. Nu sitter de som ett smäck och här sitter jag och skriver mitt första bloginlägg någonsin utan glasögon. Fin känsla

Resedag idag. Bil, buss, tåg, flyg, bil och kamelrygg. Som om det inte vore nog har jag glömt telefonen i Jönköping. Solen gassar naturligtvis, det gör den alltid under resedagarna. Men nu skall vi inte stänga in oss i bitterhetens grå tillvaro utan istället konstatera att några timmars Stockholmsvistelse väntar. Inte illa.

Sitter förresten på den klart mest exklusiva buss jag någonsin upplevt. Det är en modern skapelse med bekväma, väl tilltagna lädersäten, trådlöst bredband och air condition. Sverige känns verkligen som komunikationernas förlovade land, i varje fall i jämförelse med det underutvecklade Finska tåg, buss, väg och bredbandsnäten.

Förresten, om ni till äventyrs missat det. Captain John Terry har skrivit på ett nytt 4 års kontrakt med klubben han älskar. So much för alla City spekulationer. Veckopengen blir en nätt liten slant på dryga 150 000 euro. Själv var jag nöjd när jag någon gång i tio årsåldern fick veckopengen höjd till 20 mark.

Dryga 100 kvar till Stockholm, strax skall jag klå D i schack.

Såhär på mellandagen hinner man fundera på en hel del annat än vad man skall göra på semestern, europeisk fotboll tillexempel. Och vem är jag att undanhålla er dagens tankar om den europeiska fotbollen.

Här i Sverige är det väldigt mycket La Liga och väldigt väldigt mycket Zlatan och Barca. Katalanerna har punktmarkerats av svensk media sedan Ibra presenterats som nyförvärv. I kväll är det ligapremiär dör Barca och matchen sänds givetvis direkt i Svensk TV. Förväntningarna på Zlatan är enorm, i varje fall från svenska håll, när någon inom Spansk fotboll i allmänhet och inom Barcelona i synnerhet är man klart försiktigare, det tar tid säger man. Och det kommer det naturligtvis att göra. Tur för Zlatan att han kom till det numera tålmodiga Barca med den sympatiske och kloke Guardiola vid rodret, han kommer att se till att Zlatan kommer rätt in i laget och småningom börjar prestera, han är ju trots allt en klasspelare. Att Barca med sitt stabila förssvarsspel, bollskickliga och intelligenta mittfält med Xavi, Toure, Inietsa samt den magiska triangeln (bladets benämning) Messi, Henry och Zlatan  kommer vinna La liga står utom allt tvivel.

Om Barcelona med Guardiola och Laporta i spetsen står för det kloka och eftertänksamma står den andra Spanska Superklubben, Real Madrid och presidenten Forentin Perez för det galna och framtvingade. Klubben som använder stadens kassa som reserv har inför denna säsong införskaffat megastjärnorna Benzema, Ronaldo, Kaka och Xavi Alonso. På pappret kan man skryta med en fullständigt överlägsen offensiv, ett galacticos 2. Problemet är bara att hela laget är sanslöst obalanserat. Alla krafter har satsat på offensiven och försvaret har av tradition läckt som ett såll under de senaste säsongerna och allt tyder på att denna säsong kommer se likadan ut. Laget kommer så klart att klara sig bra i la liga. Att inte vinna skulle vara en katastrof men laget kommer definitivt inte vinna serien, därtill är man alldeles för ojämna jämfört med det solida Barcelona. Men att inte ens bli två skulle vara en tragedi, dock borde man klara andra platsen.

Den verkligt intressanta för Real skall bli att se hur man klarar av spelet i Europa. Den spanska tuta och köra fotbollen som spelas i La liga passar Real bra, men när man skall möta taktiskt drivna lag från Premier League, Serie A eller Bundesliga är saken en helt annan. Då kommer man möta betongförsvar som tar till vara på minsta lilla misstag och hugger som giftormar, jag är långt ifrån saker på att Real har det tålamod som krävs för att klara de matcherna.

Vi säger såhär, om Real går längre än till kvartsfinal i CL kan D (som är förblindad och övertygad om Reals överlägsenhet) se fram emot en vadmassage mot vårkanten.

Varje semesterresa med lite självrespekt skall ha en mellandag. En dag utan direkt organiserad verksamhet och planerat program. Vi har vår mellandag idag. Det är Jönköpingshäng som gäller. Gå lite i stan, äta gott, gå på cafe tillräckligt ofta. Det stuket. Ikväll kommer dessutom J från Götet för att förgylla vår mellandag, allt talar för att det blir några omgångar pidro, vackert så.

Jönköping är en rätt intressant stad, väldigt modern känns det som. Lite som om den vore uppbyggt helt och hållet under de senaste åren. Vart man än ser är det hus som passas ihop perfekt med varandra, det är glas och putsade fasader. Ingen betong, inget lämnat åt slumpen. Fräscht helt enkelt.

Vi kom till Jönköping för några timmar sedan, visiten började på bästa sätt då L bjöd på kladdkaka i sitt nya hem. Fint hem, god kladdkaka, bra tjej. Nu har gänget intagit det Fagerholmska residenset som också det är en mycket trevlig lägenhet.

Ibland stöter man på riktigt stora problem under semestern, som nu till exempel. Skall vi se sagan om ringen eller TV4 sporten. Ni fattar, det är tuffa beslut som skall tas, men någon måste göra det.

Det har nämnts tidigare på denna blogg men kan påpekas igen. De Svenska vägarna är något helt annat än de Finska.

Det verkar som att TV4 sporten har dragit det längre strået i TV kriget.

First thing first. D var besviken över sin klena publicitet i tidigare inlägg. Han var och är ohotad etta i shoppingligan under denna resa. Vi utser härmed D till officiell shoppingkung.

Sitter på cafe i centrum och tar in ett litet mål innan vi hoppar i bilen för några timmar på E4an. Jönköping kallar. Skall jag säga något om maten bör det påpekas att jag ätit ytterst svårtoppad rostbiff, tunntunna skivor som smälter i munnen. D kör gravad lax och S satte sina slantar på en sallad, nöjda de också. Med på cafet är även S kompisar och kompisars kompisar.