Björn

oförtjänt kärlek

2009-11-07T09:11:20+01:00

Vet inte riktigt var jag skall börja i dag. Det finns så mycket att säga. Är trött man har det bra, riktigt bra.

Jag kunde möjligen skriva en del om den fantastiska vecka vi haft i skolan, men jag tror det får vänta lite. Jag kunde kanske säga något om det fina med mörkret med det har jag gjort så många gånger förr. Jag borde säga något om supporterkultur men jag orkar inte göra det just nu, det blir ett långt inlägg.

Istället skall vi tala om en hård dom som jag visste skulle avkortas men som till slut blev lindrigare än jag trodde.

Domen jag pratar om är naturligtvis det värvningsstop som Chelsea ådömdes sedan det visade sig att klubben lockat över en alldeles för ung spelare till sin klubb. Spelaren i fråga är Lensspelaren Gael Kakuta. Inte genom ett direkt kontrakt då, det hade varit för genomskinligt. Istället genom att ordna med fina boende förhållanden i London samt jobbmöjligheter för föräldrarna. Och vadå, när familjen ändå bor i området kan väl grabben lira i Chelsea. Ett försök att kringgå reglerna alltså. Kritiken blev dock hård och FIFA såg sig tvungna att reagera. Och man gjorde det oväntat hårt. Värvningsstop ända fram till 2011.

Orsaken till att lagen inte får värva för unga spelare är helt enkelt den att det leder till att storklubbarna tokscoutar småpojkar och värvar juniorer som bara är barn. Följderna är då flera. Dels är det knappast sunt för små pojkar att flänga runt i världen för att spela juniorfotboll i europeiska toppklubbar. En annan följd är ekonomisk, det går knappast att ta betalt för en 12 åring, därmed brandskattas alla mindre klubbar på sina talanger utan att få den minsta kompensation för det. Som en direkt följd på det, vilken klubb orkar jobba hårt med ett vettigt juniorarbete om man är smärtsamt medvetna om att skulle de få fram en riktig talang plockar Chelsea, Manu eller Barcelona honom innan han fyllt 14.

Jag kunde alltså inte klaga på domen, jag ansåg den till och med vara rättfärdig. Däremot visste jag att den skulle lindras. Mitt tips var att förbudet skulle bestå över januari fönstret men att det skulle hävas till sommaren 2010. Nu gick Chelseas överklagan igenom och förbudet upphävs redan till nyår och Chelsea går därmed inte miste om någon värvningsperiod alls eftersom transferfönstret öppnar först efter nyår.

Varför blev det då på det sättet. Jo helt enkelt för att FIFA är en populistisk organisation helt utan integritet. Man hävdar att man alltid verkar för fotbollens bästa. Men egentligen spelar man efter storklubbarnas melodi. FIFA är beroende av det enorma pengaflöde som i dag rör sig inom fotbollen. Fotbollen är en världsindustri och FIFA en maktorganisation. Desto mindre pengar inom fotbollen desto mindre makt åt FIFA. Ett transferförbud mot Chelsea minskar naturligtvis penningflödet. Men trycket utifrån blev allt för hårt på FIFA, trycket att agera mot Chelseas tvivelaktiga värvningsstrategi. Eftersom FIFA är populistiskt passade det då att gå emot den egna nyttan för att plocka enkla politiska poäng och då gjorde man det ordentligt.

Jag är alldeles säker på, att hade inte idrottens skiljedomstol (CAS) av någon märklig anledning hävt förbudet hade FIFA gjort det själva senast till sommaren 2010. Nu blev det tidigare och knappast någon är nöjdare än FIFA över det beslutet, ja det skulle väl vara Chelsea då. Nu kan miljarderna fortsätta att flöda fritt. Ordningen återställd.

Ibland mår man riktigt illa över den moderna fotbollen. Det är inte enkelt att älska omoraliska Chelsea.

Kaffe och eftersnack...

2009-10-23T15:27:51+02:00

...Det är så en anständig fredagseftermiddag fördrivs.

Bra vecka får jag säga. I varje fal den senare delen. Två dagar med inspirerande föreläsningar i ekonomi och åsikts journalistik.

Nu blir det äntligen ett par dagar utan speciellt många uppgifter hängandes över huvudet.

Någon text som skall finslipas, kanske en liten sammanfattning av reportagebok. Små saker bara.

Mest blir det nog en helg med socialisering, sömn och sport på TV.

Inget mer just nu. Fick till hemläxa att författa någon typ av kolumn som skulle gås igenom i dag. Valde att gå på ishockeyns själlösa tillvaro. Tänkte att ni skulle få ta del av den också. Håll till godo:

FM ligan skjuter sig själva i foten

Hockey i kväll. Igen.

Varje kväll känns det som.

Torsdagskvällens godbit är tydligen JYP-Ilves.

I varje fall är det den som sänds i den mer eller mindre obskyra kanalen Urho TV, som numer innehar TV rättigheterna till FM ligan.

Handen upp alla som känner någon som har Urho TV hemma.

Det är redan andra gången lagen möts denna säsong trots att hösten bara börjat.

I år består grundserien av sammanlagt 58 omgångar som skall avverkas på drygt 6 månder.

Och när denna transportstrecka väl är klar, ja då börjar slutspelet, och det är då matcherna börjar betyda något.

Borträknat landslagsuppehåll och dylikt snittar lagen därmed nästan tre matcher i veckan.

Att jämföra med så gott som alla andra lagsporter i Finland där det ofta spelas en eller högst två omgångar i veckan.

Vad ligan har tänkt när man plockat ihop detta mastodontprogram är i sig inte svårt att förstå.

Fler matcher borde innebära fler sålda biljetter, fler överprissatta korvar och mer reklamintäkter.

Det är business förstås. På kort sikt.

Men det håller inte i längden

Statistiken visar att ligan tappar publik för varje säsong, och ju fler matcher desto lägre publiksnitt.

Det är lätt att förstå publiken som inte kommer.

Matcherna blir så många att folk varken har tid eller råd att gå.

Matcherna blir så många att de ofta saknar betydelse.

Matcherna blir så många att det inte är något för fansen att se fram emot.

Matcherna skall vara fest, nu är de vardag.

I Jyväskylä är matchen slut.

Det var ingen vidare match

Det var inte mycket publik.

Men det spelar väl ingen större roll, det är ju ny match imorgon.

Man får ta sitt ansvar

2009-10-17T18:20:36+02:00

Sådärja. Det är tydligen höstlov i landet. Alla verkar vara lediga. Ta min familj till exempel, helt utspridda över världen. Halva i Rom och halva på Kanarieöarna. För egen del är det långa dagar och hårt jobb som gäller. Någon måste ju hålla ställningarna på hemmaplan. I helgen tar jag den uppgiften på allvar då jag begett mig till huvudstaden för att kontrollera att allt går rätt till.

Och när jag ändå var här passade jag på att gå och se Jaros säsongsavslutning. 1-1 mot HJK.

---

Igår kväll var det stand up i Vasa. Hasse Bronten och Andre Wickström stod på scen och underhöll med stor framgång. Av någon anledning blir jag alltid uppmärksammad av komikerna under deras shower. För ett år sedan blev jag rätt tungt hånad av en komiker på en show i Jakobstad. Det tar jag så klart, det får man göra om man sätter sig på första rad. I går var det dock inte något hån, det var kort och koncist. Bronten undrade var jag kom ifrån, om jag brukar pissa i lavoaren, såna grejer. Standard.

---

Efter en väldigt tuff vecka med långa skoldagar och ovanligt sena nätter är det nu en mycket sliten mediestuderande som halvligger i soffan i R och J:s lägenhet på museigatan. Längtar mycket efter två lediga dagar med sömn på programmet. Kanske nästa helg.

Om snabba beslut

2009-09-29T22:06:44+02:00

En dag som denna då man plötsligt, minuterna innan lektion, kommer på att här är det läge taktikskolka. Att helt enkelt välja att inte sitta i två timmar och montera ihop photoshop montage, då kommer man lätt att tänka på goda, snabba beslut.

Ibland, till och med ofta, är det en god ide att tänka igenom sina beslut noggrant, att fundera över alternativ, väga fördelar och nackdelar. Men mitt i allt detta veland är det skäl att minnas att de snabba besluten ofta är de bästa.

Har tänkt lite på några snabba beslut som format mig och mitt liv väldigt mycket. Det har visat sig att just dessa snabba beslut också varit några av de viktigaste.

Det första riktigt snabba och viktiga beslut ja kommer tänka på kommer från hösten 2001. Efter avklarad grundskola hade jag valt att börja i handels. eftersom jag inte trodde att jag hade vad som krävdes för att klara gymnasiet. Efter en förmiddag i nämnda läroverk hade jag konstaterat att i denna skola kan jag inte gå. Handels är säkert en bra skola på många sätt men definitivt inte på mitt sätt. Därmed, efter några timmar hade jag bestämt mig och tog kontakt med gymnasiet. Jag hälsade på, träffade rektorn som frågade om mitt medeltal. Lite över sju sade jag utan att egentligen ha en aning om vad jag egentligen hade. Då så, det blir nog tufft, men välkommen, hälsade Rickard. En senare kontroll visade dock att mitt medeltal från högstadiet inte var bättre än 6,8. Under gränsen alltså. Faktum är att jag nog inte fått plats i gymnasiet om jag sökt på vanlig väg, nu blev vägen in istället ett snabbt beslut och en omedveten lögn. Gymnasiet blev sedan en riktigt bra tid, här pånyttföddes min hunger att läsa, studera och lära mig. Jag kom fram till att jag inte alls var speciellt dum utan hade ett huvud som kunde förstå ämnen som historia, samhällslära och svenska. Tack vare mitt snabba beslut är jag där jag nu är, nästan teol.kand och dessutom magistersstuderande inom det ämne som intresserar mig mest av allt. Jag säger inte att det är omöjligt att det blivit så om jag inte följt magkänslan och tagit ett snabbt beslut, men hur länge jag än funderat hade det nog inte blivit bättre.

Ett annat beslut togs med kort eftertanke och med magkänsla några år senare. Jag ryckte in i det militära och kunde efter en dag konstatera att det här var nog inget som skulle komma att betyda något för mig. En dag senare får jag reda på att de österbottningar som ryckt in och som är vid något sånär god kondis kallt kan räkna med att stanna ett år. Om det var sant hade jag naturligtvis ingen aning om, men magkänslan sade på en gång; skall jag hålla på ett helt år kan jag lika bra göra något roligt, nyttigt och lärorikt. Återigen bestämde jag mig nästan direkt. Jag gick in till någon slags överordnad och berättade att det räcker för mig nu, jag sticker. Och så blev det, några timmar senare satt jag på tåget norrut. Då först kom tankarna kring vad alla konservativa traditionalister skulle komma att tycka och säga, armen hör ju till och sån skit. Hade beslutet dröjt hade nog tankarna kommit och då är jag inte säker på hur det skulle ha slutat. Nu fick jag istället ett fantastiskt år som civiltjänstgörare i församlingen där jag fick lära mig väldigt mycket som jag har haft nytta av senare, dessutom väldigt roligt.

Se där, där var några lyckade snabba beslut som kommit att forma och förgylla mitt liv. Det gäller att lita på magkänslan, den stämmer överraskande ofta.

---

Det blev Åbo och Åland i helgen. Mariehamn borta blev i vanlig ordning en legendarisk historia. Förlusten sved men det fantastiska resesällskapet värmer hjärtat vilken kylig höstdag som helst.

---

Det blev lite för mycket vaken tid under helgen, bland annat över 1000 kilometer med ny och gammal Toyota.

---

Två matcher kvar denna säsong, sedan väntar en tung vinter med ekonomiskt stålbad och spelarflykt. Vet inte riktigt var detta kommer att sluta. Det känns inte bra.

---

Lite sömn senaste tiden, nu väntar en nio timmars natt, det är jag verkligen i behov av.

Onwards and upwards

2009-09-26T23:37:05+02:00

Sådär kan det gå. Eller rättare sagt sådär gå det alltid. Under några dagars varm september bryts såväl Ancelottisviten som Yeremenkoeffekten. Drömmen, illusionen om den perfekta fotbollstillvaron kraschar och dör samtidigt som verkligheten står där och flinar en rakt upp i ansiktet igen. Som det alltid är inom fotbollen alltså. Jaro-Honka 3-5, Wigan-Chelsea 3-1. Där har ni verkligheten.

Nåja, vi skall nog inte bli överdrivet dramatiska, Honka var som väntat aningen för starka och Chelsea tog en logisk statistikförlust efter sex raka segrar i ligan. Såväl Yere som Ancelotti får med beröm godkänt för sina inledningar.

Nu lämnar vi förlusterna bakom oss, sorterar in dem i smärtarkivet och riktar i stället uppmärksamhet mot en ödslig ö-grupp i utkanten av världen. Det är förstås Mariehamn borta i morgon. En klassiker i supporter sammanhang. Det blir tredje gången i Mariehamn för min del, eller beroende på hur man väljer att se det. I fjol var vi på plats men efter årtiondets värsta regnväder blev matchen framflyttad och vi fick snällt återvända hem utan fotbollsupplevelse. För två år sedan blev det en poäng under en riktigt kall höstdag. Men den riktiga klassikern missade jag själv, det var den fantastiska avslutningsmatchen år 2006 då Jaro med ett nödrop klarade ligaplatsen efter en minst sagt nervig tillställning. Mer om den här.

Några timmars sömn då kanske innan väckning och avfärd, det blir en lång dag i morgon. Förhoppningsvis fler uppdateringar under rese och matchdagen.

höstprolog

2009-09-17T09:03:30+02:00

Inaktiviteten lade plötsligt sin kalla hand över bloggen och inläggen har lyst med sin frånvaro i ett par veckors tid. Det får bli ändring på det nu. Men det är ovanligt nog varken inspiration eller uppslag som saknats, snarare tiden. En ny utbildning för naturligtvis med sej en del arbete och slit och det har varit ett par hektiska veckor i Vasa. Hektiska men roliga. Det är klart, alltid kan man hafsa ner några rader i all hast men då blir ju kvaliteten lidande och så kan vi inte ha det.

---

Fattade aldrig vad medierna höll på med när de målade upp andra omgången av biskopsvalet som en jämn kamp, det var ju solklart hur det skulle sluta. Hade egentligen tänkt ta upp detta redan innan dagens val, det är ju så dags nu...

---

Vi har många gemensamma intressen som skall tas upp inom kort här på bloggen: Några funderingar om snabba beslut, Yeremenkoeffekten, ishockeyns självdödande strategi, detaljer kring magistersprogrammet i masskommunikation och inte minst en mycket hård dom. Som ni märker, det blir en diger blogghöst.

Med nya ögon

2009-09-03T14:08:51+02:00

Liten mellanlandning i Jakobstad då under några dagar innan det bär av till vasa för nya studier. Några dagar I Jakobstad betyder i vanlig ordnig, lite avkoppling, lite jobb och mycket funderande kring kandidatavhandlingen.

Men det är också något annat som tagit mycket av min uppmärksamhet här. Jag har länge planerat att skaffa linser, det har nu inte blivit av dels på grund av lättja men framförallt på grund av att jag har obehag för det här med att peta på och i ögonen. Tanken på att pilla linserna ut och in i ögonen har helt enkelt varit motbjudande. Men nu inför hösten bestämde jag mig trots allt för att göra slag i saken. Bokade tid till optikern, kollade synen och i går var så mina linser framme och det var dags för övning.

Jag kom till optikern med visshet om att övervinna mitt obehag för ögonpet. Och det skall sägas, jag kom över den ganska snabbt efter att ha grävt så djupt ner i ögonen att jag nästan kände övre tandraden. Men något annat visade sig istället bli ett betydligt större hinder, nämligen mina reflexer. Så fort mina fingrar kom på några centimeters avstånd från ögonen blinkade ögonlocken till automatiskt och linsen flög all världens väg. Nu vet jag inte mycket om kroppens funktioner men anar nog att det är alla år av obehag som utvecklat denna reflex.

Det tog till slut en hel timme innan jag hade båda linserna inne och ännu en bra stund innan jag hade ut bägge. Det var inte utan att jag tänkte tanken att detta nog var första och sista gången jag testade linser. Bestämde mig för att pröva på nytt idag då med några linser jag fått hem för att öva. Det kändes till en början precis som i går, nästan omöjligt. Men så plötsligt fick jag in linsen i höger öga och nästan direkt efteråt i vänster. Ok, det var bara tur tänkte jag, tog ut (även det gick smidigt) och slängde dem (engångs linser). Öppnade nya för att testa igen, det gick nästan direkt, på andra försöket i högeröga och på första i vänstra. Nu sitter de som ett smäck och här sitter jag och skriver mitt första bloginlägg någonsin utan glasögon. Fin känsla