Björn

Såhär på mellandagen hinner man fundera på en hel del annat än vad man skall göra på semestern, europeisk fotboll tillexempel. Och vem är jag att undanhålla er dagens tankar om den europeiska fotbollen.

Här i Sverige är det väldigt mycket La Liga och väldigt väldigt mycket Zlatan och Barca. Katalanerna har punktmarkerats av svensk media sedan Ibra presenterats som nyförvärv. I kväll är det ligapremiär dör Barca och matchen sänds givetvis direkt i Svensk TV. Förväntningarna på Zlatan är enorm, i varje fall från svenska håll, när någon inom Spansk fotboll i allmänhet och inom Barcelona i synnerhet är man klart försiktigare, det tar tid säger man. Och det kommer det naturligtvis att göra. Tur för Zlatan att han kom till det numera tålmodiga Barca med den sympatiske och kloke Guardiola vid rodret, han kommer att se till att Zlatan kommer rätt in i laget och småningom börjar prestera, han är ju trots allt en klasspelare. Att Barca med sitt stabila förssvarsspel, bollskickliga och intelligenta mittfält med Xavi, Toure, Inietsa samt den magiska triangeln (bladets benämning) Messi, Henry och Zlatan  kommer vinna La liga står utom allt tvivel.

Om Barcelona med Guardiola och Laporta i spetsen står för det kloka och eftertänksamma står den andra Spanska Superklubben, Real Madrid och presidenten Forentin Perez för det galna och framtvingade. Klubben som använder stadens kassa som reserv har inför denna säsong införskaffat megastjärnorna Benzema, Ronaldo, Kaka och Xavi Alonso. På pappret kan man skryta med en fullständigt överlägsen offensiv, ett galacticos 2. Problemet är bara att hela laget är sanslöst obalanserat. Alla krafter har satsat på offensiven och försvaret har av tradition läckt som ett såll under de senaste säsongerna och allt tyder på att denna säsong kommer se likadan ut. Laget kommer så klart att klara sig bra i la liga. Att inte vinna skulle vara en katastrof men laget kommer definitivt inte vinna serien, därtill är man alldeles för ojämna jämfört med det solida Barcelona. Men att inte ens bli två skulle vara en tragedi, dock borde man klara andra platsen.

Den verkligt intressanta för Real skall bli att se hur man klarar av spelet i Europa. Den spanska tuta och köra fotbollen som spelas i La liga passar Real bra, men när man skall möta taktiskt drivna lag från Premier League, Serie A eller Bundesliga är saken en helt annan. Då kommer man möta betongförsvar som tar till vara på minsta lilla misstag och hugger som giftormar, jag är långt ifrån saker på att Real har det tålamod som krävs för att klara de matcherna.

Vi säger såhär, om Real går längre än till kvartsfinal i CL kan D (som är förblindad och övertygad om Reals överlägsenhet) se fram emot en vadmassage mot vårkanten.

Varje semesterresa med lite självrespekt skall ha en mellandag. En dag utan direkt organiserad verksamhet och planerat program. Vi har vår mellandag idag. Det är Jönköpingshäng som gäller. Gå lite i stan, äta gott, gå på cafe tillräckligt ofta. Det stuket. Ikväll kommer dessutom J från Götet för att förgylla vår mellandag, allt talar för att det blir några omgångar pidro, vackert så.

Jönköping är en rätt intressant stad, väldigt modern känns det som. Lite som om den vore uppbyggt helt och hållet under de senaste åren. Vart man än ser är det hus som passas ihop perfekt med varandra, det är glas och putsade fasader. Ingen betong, inget lämnat åt slumpen. Fräscht helt enkelt.

Vi kom till Jönköping för några timmar sedan, visiten började på bästa sätt då L bjöd på kladdkaka i sitt nya hem. Fint hem, god kladdkaka, bra tjej. Nu har gänget intagit det Fagerholmska residenset som också det är en mycket trevlig lägenhet.

Ibland stöter man på riktigt stora problem under semestern, som nu till exempel. Skall vi se sagan om ringen eller TV4 sporten. Ni fattar, det är tuffa beslut som skall tas, men någon måste göra det.

Det har nämnts tidigare på denna blogg men kan påpekas igen. De Svenska vägarna är något helt annat än de Finska.

Det verkar som att TV4 sporten har dragit det längre strået i TV kriget.

First thing first. D var besviken över sin klena publicitet i tidigare inlägg. Han var och är ohotad etta i shoppingligan under denna resa. Vi utser härmed D till officiell shoppingkung.

Sitter på cafe i centrum och tar in ett litet mål innan vi hoppar i bilen för några timmar på E4an. Jönköping kallar. Skall jag säga något om maten bör det påpekas att jag ätit ytterst svårtoppad rostbiff, tunntunna skivor som smälter i munnen. D kör gravad lax och S satte sina slantar på en sallad, nöjda de också. Med på cafet är även S kompisar och kompisars kompisar.

Det är så kallad arla morgonstund här i Kungliga. Sitter vid hotellfönstret och ser ut över byggställningar och folktomma gator drömmandes om en morgonkaffe. De andra sover fortfarande.

Gårdagen blev en riktig heldag, hade tänkt uppdatera redan tidigare men hade till en början problem med uppkopplingen och senare kom annat i vägen. I vilket fall var det en dag som präglades av shopping och fotboll. Shoppingen gjordes vid utmärkta Barkarby outlet. S inhandlade en rätt divig jacka som även jag var rejält snål på, och då S kom med motiveringen; "vi bor ju ändå i olika länder" bestämde jag mig och köpte en likadan. Härmed är såväl S som jag ägare till varsin sanslöst svår Björn Borg jacka, trevligt. Men när det gällde konsumtion var såväl S som jag fullständigt chanslösa mot D som gick lös på de hårda paketen, datorer, kappsäckar och sånt.

Sådärja, efter redogjord shoppingrunda i bästa blondinbellastil är det kanske läge att berätta att vi såg AIK gå till serieledning efter 1-0 hemma mot Trelleborg. Stämningen på Råsunda är nog inte riktigt var den var för några år sedan men det förekommer fortfarande stunder då nackhåren reser sig en aning. Efter matchen hade vi gemensamt beslutat att det efter en lång, tuff dag var läge för lite fritid.

En annan drabbades ovanligt nog av rejäl huvudvärk och lade mig i hotellsängen vi 7 tiden och kom mig inte upp förrän nu. De andra gick förmodligen ut på city för att ta del av det gastronomiska utbudet, får kolla med dem bara de vaknar. Huvudvärk på semestern alltså, så kan det gå.

Menmen, det är inget att klaga över längre. Huvudvärken är borta och dag 2 har precis inletts. Det blir frukost, och efter det får vi se. I nåt skede bär det i varje fall av till Jönköping där vi skall spendera ett par dagar. Mer om allt detta senare, nu blir det duschen.

Förresten, solklar 3-0 seger för Chelsea i går. Fyra raka nu.

Top of the league avin a laugh!

Sådär, då var vi igång. Traditionell höstresa är inledd. Klockan är 05.35 och vi sitter på Vasa flygfält och inväntar att flight KF463 skall avgå mot Stockholm. D är med och är som alltid en överraskningarnas man, först väljer han att promenera sträckan Vasa spedition- (var vi parkerat bilen) flygfältet i endast kortärmad t-skjorta, det är ändå inte jättevarmt. Så fort vi sätter oss ner tar han fram en utklippt artikel om fördelarna med att bo i parhus. D drömmer som bekant om en framtid med parboende i Jakobstad.

Nu morgonkaffe, så man nu inte går och lovar något i parboende frågan...

Om några timmar är det morgonmål på Scandic Sergel Plaza.

Men som sagt, kaffe nu.

Jamendåså, det var den sympatiska grannen med det märkliga beteendet.

Precis som de allra flesta granndraman rör det tvättstugan. Vi har en bra tvättstuga, tvättandet är gratis och det är rätt få som använder den. Därmed, det har varit en gemytligt tvättstugekultur på pinnonäsgatan under mitt halv år här. Men så igår hände något.

Hade tänkt tvätta ett par maskiner framåt kvällskvisten och hade följdaktligen bokat tvättstugan från 18 och några timmar framåt. När jag gjorde min bokning på morgonen noterade jag samtidigt att jag var den enda som tänkt tvätta den dagen (25.8).

När jag så kommer ner till tvättstugan några minuter över 6 hör jag att maskinen är i full gång. Går då till listan för att kolla vem som bokat in sej innan mig, det visar sig vara min granne. Dubbelkollar samtidigt att jag verkligen bokat rätt tid och datum (25.8.18:00) vilket jag har. Ok tänker jag, grannens tvättande har dragit ut lite på tiden, ingen fara, jag har ingen panik. Går ner igen strax innan 7 och märker då till min förvåning att maskinen fortfarande är i full gång. Av någon anledning tar jag upp dörren och kikar in i tvättstugan och märker till yttermera förvåning att det fortfarande ligger åtminstone två maskiner otvättat byk på golvet, här var det stortvätt på gång.

Nåja, fortfarande inga problem, grannen har helt enkelt missat att jag hade bokat kvällen, sånt kan hända. Men går ändå en gång till och listan för att kolla hur länge hon tänkt hålla på. Då märker jag det något oväntade tillvägagångssättet från grannens sida. Hon har av allt att döma blivit varse om att tvättstugan egentligen var bokad för kvällen, men hon hade minsann inte tänkt avbryta sitt tvättande för det. Istället har hon helt enkelt ändrat min bokning, hon har gjort femman till en fyra så att det ser ut som 24.8 istället för 25.8. Helt enkelt så att hon skall få mig att tro att jag i misstag bokat fel eller i varje fall kunna ha en ursäkt om jag kommit och klagat. Mycket listigt. Problemet var bara det att det var väldigt tydligt att det var ändrat från 25 till 24, i varje fall för en som visste att det stått 25 från början.

Men är jag den som ringer på dörrar, sprider krigsstämning i trapphus och rapporterar till disponenter för sådant? Så klart inte, jag sket i hela grejen och tänkte att jag tvättar på onsdagsmorgonen istället.

När jag kommer ner till tvättstugan vid halv nio tiden på onsdagsmorgonen ser jag att min andra granne bokat tvättstugan. Mellan 8 och 16. Hur kan en mor med ett barn i lågstadieålder tvätta kläder i 8 timmar, ÅTTA TIMMAR!
Nåja, hon hade i varje fall gjort en korrekt bokning, det skall hon ha creds för.

---
Bra nattmusik just nu på Mix Megapol. Snow patrol: Crack the shutters,

---
Men nu är kläderna äntligen tvättade.

---
Lång dag i idag, det blir det nog i morgon också, sömn nu alltså.

Sensommaren är ju vemodets tid. Det är då vännerna sprids ut över världen igen. Jag lämnar ett jobb, jag lämnar en lägenhet, lämnar ett liv och en stad jag har trivts med.

Men nu skall vi inte vara bittra för det, jag är ytterst tacksam för det som har varit, men allt finns ju kvar, inte minst vännerna. Nu ser vi istället fram mot det nya. Ny höst, ny stad. Ny skola. Nya mänskor. Bra det också.

---

Premier League har äntligen startat, och det har börjat suveränt för Chelsea. Tre raka segrar och helt okej spel. Nu väntar nio månader med Chelseamatcher varje vecka. Lets ave it!

---

Min granne gjorde ett mycket märkligt drag idag, en riktig rövare faktiskt.

---

På lördagsmorgonen bär det av på en liten semesterresa till Stocjholm och Jönköping. Kommer bli fantastiskt. Funderar på att ta med min Mac book och bjuda på resedagbok, vi får se...

---

Just nu har jag ett väldigt stort behov av att spela innebandy.

---

Överväger att gå in närmare på grannens agerande i morgon.

Sådärja.

Då borde den senaste tidens turbulens och tränarbyten vara bearbetad och vi är beredda att gå vidare här på bloggen. Då menar jag inte vidare som i ännu ett fotbollsrelaterat inlägg, istället tänkte jag att vi skulle vandra några steg tillsammans utan boll. Det är ju trots allt väldigt länge sedan jag skrev om folkkyrkan här på bloggen, oförsvarligt länge sedan. Men nu är det äntligen dags igen.

Det fina med att vara 17 år är att allt är så enkelt trots att det är så svårt. Kategoriserandet är totalt, man ser världen i två färger, man älskar och hatar. Sådan var naturligtvis jag också, det som däremot skiljde mig från de flesta andra i min ålder var att jag hade en åsikt om folkkyrkan. I mina ögon var den lam, apatisk och styrd av visionslösa amatörer. Min bild av församlingen och inte minst av de anställda inom den samma var att ingen på allvar brann för sitt jobb eller för den delen brydde sig om medlemmarna. Hela folkkyrkotanken var för mig en förlegad ide utan framtid. Hur jag än såg på det kom jag till samma slutsats, kyrkan gjorde ju inget, man satt där på sina kontor och vände på sina papper.

Dock hade jag förtroende för en ungdomsledare i församlingen och det var mycket på grund av detta jag sökte plats som civiltjänstgörare i Jakobstads Svenska när jag var 18 år.  Under det året kom jag att jobba i församlingen, främst inom ungdomsarbetet men jag fick också se hur resten av församlingen fungerade från insidan och på nära håll. Sedan dess har jag gång på gång återkommit till församlingen och jobbat som teolog, ungdomsledare, sommarvikarie samt jobbat med olika projekt, det har varit den klart bästa arbetsplats jag haft och min syn på folkkyrkans betydelse har reviderats totalt.

Att under dessa år få se hur församlingen fungerar har varit en ytterst värdefull upplevelse. Den församling jag dömt ut, sett som apatisk och oprofessionell har visat sig vara allt annat. Jag har fått se en församling som alltid finns till hand för sina medlemmar, som delar glädje och sorg, som möter alla sådana som de är, som inte dömer och inte minst, som gör ett enormt jobb i det tysta. Ett jobb bland, gamla, sjuka, ensamma, sörjande och bland de som har de alldeles bra. Detta väldiga arbete utförs av personer som brinner för sin uppgift, som är professionella ut i fingerspetsarna och som jag lärt mig så oändligt mycket under de senaste åren.

Det har varit en ynnest att få jobba på den bästa arbetsplats man kan tänka sig och det kändes i sanning konstigt att under min sista medarbetarkonferens förklara att jag med all sannolikhet inte kommer att sitta kring detta bord nästa sommar. Men i vilket fall har det varit fantastiska år där jag fått lära mig mycket om mig själv, om församlingsarbete och inte minst om folkkyrkans betydelse i dagens Jakobstad.

Dryga 12 timmar har gått sedan det stod klart att Mika Laurikainen är entledigad som tränare för FF Jaro. Ett alldeles korrekt beslut om ni frågar mig. Men innan vi går in på varför skall vi slå fast några saker.

1. Laurikainen är ingen dålig tränare
2. Jaro har mycket att tacka Laurikainen för
3. Laurikainen har haft arbetsförhållanden som varit minst sagt dåliga.

Med detta sagt, det var trots allt omöjligt för Jaro att ha kvar Mika som tränare.

Jag minns första gången jag bekantade mig med det Jaro som Mika Laurikainen skulle bygga, han började verkligen från noll. Det var i December 2006, Jaro hade precis klarat sig kvar i ligan efter miraklet i Mariehamn, efter detta hade laget brandskattats och flera nyckelspelare hade lämnat laget. Nu skulle det byggas nytt, som tränare anställdes Mika Laurikainen, han påbörjade sitt jobb vintern 2006 i ett lag nästan utan spelare och med minst sagt tvivelaktig ekonomi. Laurikainen inledde sin tränarpeiod med att anordna en tryout vecka där spelare var välkomna att visa upp sej. Det var under dessa dagar jag för första gången jag såg den nye managern i aktion och det var nu som Laurikainen skulle bygga det nya Jaro. Under denna vecka sågs bland annat Koivisto, Heikenheimo, Matrone, Karnio samt en minst sagt otränad(vad annars) Aalto. Det var inte någon direkt imponerande samling och trots att det fanns spelare som bröderna Portin, Piracaia, "Esse" och Wargh i truppen pekade de flesta tips i riktningen degradering.

Så gick det dock inte, Jaro inledde säsongen 07 med en imponerande 4-1 seger borta i Lahtis och trots en relativt ojämn säsong kunde kontraktet säkras med viss marginal. Jaro och Mika Laurikainen hade gjort en mycket fin första säsong tillsammans. Inför 2008 införskaffades jobbade Mika vidare med sitt lag och gjorde dessutom en del lyckade värvningar, inte minst anfallaren Mikko Hyyrynen kom att innebära ett lyft för Jaro. Även denna säsong kom att bli något ojämn, men trots allt, med mycket små medel hade Laurikainen åstadkommit något riktigt bra. Det var inte minst den imponerande höstsäsongen som gjorde att ögon började öppnas för det jobb som gjordes i den lilla klubben. En annan detalj som Laurikainen fick mycket beröm för var hans förmåga att utveckla individer.

Inför sin tredje säsong i klubben såg det plötsligt riktigt bra ut, Laurikainen hade ett adekvat material att tillgå, han hade fått jobba med i stort sett samma spelarring under alla sina år i klubben, Jaro hade något bra på gång (här bortser vi något från ekonomin). Det började också riktigt bra, Jaro var med i toppstriden, spelade fin fotboll, hade flyt. Då vände allt. En dag i Juni släpps nyheten att Jaro och Laurikainen skulle gå skilda vägar efter denna säsong trots att kontrakt fanns även för 2010. Orsakerna till detta är förstås given, Mika hade fått förfrågan från en mer etablerad klubb. Han såg sin chans att få jobba med en klubb som kunde erbjuda helt andra möjligheter. En mer professionell miljö en helt annan budget. Mindre skitjobb helt enkelt. Det är naturligtvis jobbigt att arbeta i en klubb som Jaro, en stad som egentligen är för liten för liga fotboll, en ekonomi som inte riktigt räcker till o.s.v. Klart man förstår att det är tröttsamt, men trots allt, ett kontrakt är ett kontrakt. Men nu har nu Jaro en sådan policy att man inte vill stå i vägen för förmågor som får chansen att utvecklas.

Man kunde förstås ha gjort annorlunda, helt enkelt inte gått med på att bryta kontraktet. Brutit kontraktet men inte sagt något innan säsongens slut. Problemet med det senare alternativet är att allt ändå läcker ur en förening som Jaro och alla rykten och spekulationer skulle ha varit minst lika skadliga som följderna blev av den väg man nu valde, det vill säga öppna kort. Vad som hände känner vi alla till, inte en seger sedan den dagen det meddelades om Laurikainens avhopp. Det är naturligtvis ett flertal orsaker till att det gått illa som det gjort. Dels alla skador men också försäljningen av viktige mittbacken Jonas Portin. Men trots allt, det märks på laget om man har en tränare som inte bryr sej om sitt jobb och det har blivit smärtsamt tydligt hur oengagerad Laurikainen varit i Jaro sedan den där dagen i Juni. Han har agerat närmast apatiskt i sin coaching och rykten säger att han även varit särdeles ointresserad av lagets träningar. Med facit i hand hade det ända rätta varit att friställa Mika så fort han kom med sitt önskemål om att lämna Jaro, denna inställning visade med all önskvärd tydlighet att han nu ville göra något annat.

Den senaste tiden har bara varit en lång plåga för oss Jarofans, ett lojt och oinspirerat Jaro har på ett tydligt sätt speglat tränarens inställning. Nu är vi indragna i bottenstriden ännu en gång, alldeles i onödan. Men trots allt, det är inte resultaten som är huvudorsaken till att det var rätt att avskeda honom, det var sveket. Han övergav oss, han sålde sej och för det tycker jag riktigt illa om honom. Hade allt gått som det var tänkt, att Laurikainen skulle stanna en säsong till hade jag inte ens tänkt tanken att avskeda honom även om resultaten varit de samma, så mycket har Mika gjort för Jaro.

Laurikainen, du kunde ha blivit en hjälte, en legend.

Nu lämnar du oss som en svikare som en Muurinen. Var du än hamnar, HJK eller VPS så hoppas jag verkligen att du misslyckas med ditt tränaruppdrag.

Nu önskar vi en levande legend välkommen som ny tränare för vårt älskade lag. Jag är inte helt säker på att det kommer att lyckas men han är värd en chans. Välkommen Yere!