Björn

Allt ha sitt pris. Kärleken till fotbollen har sitt, och en kväll som denna tar den hela sparkapitalet  på en gång. Länsar kontot, övertrasserar krediterna och tar ett litet lån.

 

93 minuter, full kontroll. 1-0 ledning, farliga kontringar, formidabel defensiv, tillbakalutat läge och tyngdpunkten i CL finalen. Då, en enda missad rensning, ett enda skott, Iniesta 1-1. Allt är över. Matchen är slut, tystnaden är kompakt, tomheten är total. Märker att en tår rinner ner för kinden. Skjutsar hem yngre bror, absolut inget sägs. Tankarna rusar igen genom huvudet, varför har jag gjort detta val, att älska fotbollslag, det är bara smärta och tårar.

 

Får ett samtal på telefonen, pratar en stund och känner de paradoxala känslorna mötas, blir påmind om det fantastiska med livet, att det är mer en fotboll. Plötsligt pulserar glädjen igen.

 

Men smärtan blir också kvar, den är en naturlig del en kväll som denna, precis som Chelsea är en del av mitt hjärta.

 

Glädjen över ett fantastiskt liv och smärtan orsakad av kärlek till fotbollen är väldigt mycket att bära för ett och samma hjärta en sen onsdagkväll. Sömnen lär dröja.