Björn

Hela proceduren med att välja lag är ju egentligen ganska ologisk, man bara väljer ett lag på grund av en match man råkar se, någon spelare man råkar gilla eller någon annan tillfällighet, för mej blev det alltså Chelsea. Det var artister som Zola och Vialli som fick mej att fastna för just The Blues. Detta val gjordes någon gång under mitten av 90-talet, nåt år innan cupframgångarna.

Med alla nya internationella stjärnor, med cupframgångarna i ryggen, fotbolsgeniet Gullit på tränarbänken och en ständigt ökande popularitet bestömde sej så ägare Ken Bates, nu skulle det satsas, nu skulle det tjänas pengar. Följdaktligen investerades 100 tals miljoner på byggandet av ett överdådigt och lyxigt hotell och rekreationskomplex alldeles in till Stamford bridge. Bates dömbygge fich namnet Chelsea village hotell och skulle innebära en helt ny era för klubben, nu skulle man locka de rika folket som ville ha mer än bara fotboll och som dessutom var beredda att betala. Hotellkomplexet var tänkt att bli den guldgruva som skulle förse Bates med stora inkomster och Chelsea med fler storstjärnor.

På fotbollsplanen gick det fortsättningsvis hyfsat, laget låg år efter år strax bakom de stora. Som tidigare nämnt lyckades man också ta hem den prestigefyllda FA cupen 1997. Året efter uppstod dock en spricka mellan ett flertal spelare och tränare Gullit. Holländaren ansåga vara alldeles för nonchalant och blev impopulär i truppen, detta ledde till att Gullit överraskande fick foten mitt under säsongen 97-98. Återigen tog man till lösningen med en spelande tränare, denna gång Italienaren Gianluca Vialli. Det blev drömstart för Vialli som inom ett halv år tog hem såväl ligacupen som cupvinnarcupen. Nu var alla eniga, Chelsea hade något riktigt stort på gång.

Men som alltid när det gäller Chelsea är nästa kris aldrig långt borta. Redan efter sin första säsong som tränare hemnade Vialli i konflikt med den allt mer aktive ägaren Ken Bates, detta ledde till att också Vialli fick leta ny arbetsgivare. Ny tränare i stället, Claudio Ranieri. Men tränarruliansen var det minsta problemet Chelsea brottades med. När klubben gick in i sekelskiftet ryktades det om allt sämre ekonomi, att skrytbygget Chelsea village hotell inte bar sej. Det skulle snart visa sej att problemet var större än så. Bates lyxprojekt har kommit att framstå som en av de största affärsmässiga fiaskon som över huvudtaget setts borta på öarna, hotellet fullkomligt slukade pengar och av alla rika affärsmän som Bates skulle locka till sej sågs inte skymten. Bygget saknade helt den förväntade dragningskraften. Chelsea hade aldrig varit de välbärgades lag, tvärtom är det udda subkulturer som skinheads och reggaes som genom historien dragits till Chelsea, detta faktum kunde inget lyxhotell i världen ändra på.

Under början av 2000 talet gick Chelsea så igenom ett ekonomiskt stolbad, löner och utgifter skulle bantas. Ett annat stort problem var att truppen började bli åldersstigen. Spelare som Vialli, Di Matteo, Leboeuf, Desailly, Petrescu, Le Saux och till och med Zola hade passerat zenit. Några pengar att köpa in nya stjärnor fanns egntligen inte, i en desperat satsning betalade man 10 miljoner för Blackburnanfallaren Chis Sutton, denne kom att bli den största floppen i Chelseas historia. Sutton gjorde en säsong för Chelsea, producerade inte ens en handfull mål och såldes för en bråkdel av inköpspsriset till skotska Celtic. Krisen blev allt djupare. Plötsligt bestod laget av spelare som Enrique De Lucas, Slavisa Jokanovic, Jody Morris och John Harley och förstås Gianfranco Zola.

År 2003 var Chelsea slutligen i total ekonomisk kris, pengarna var slut och Ken Bates saknade ideer. Då alla hans tidigare ideer och ekonomiska satsningar i klubben varit misslyckade ledde detta till att han blev fansens stora hatobjekt, det var hans girighet som hade förstört klubben. Paradoxalt nog presterade laget goda resultat på planen och en stor anledning till detta var att den magnifike Zola efter några magra år nu upplevde en renässans och gjorde som 37 åring 16 mål säsongen 02-03. Den sista matchen för säsongen blev också en av de viktigaste matcherna i klubbens historia. Man mötte Liverpool på hemmaplan och vinst skulle innebära att laget skulle kvalificera sej för Champions League. Chelsea lyckades till slut vinna genom mål av dansken Jesper Grönkjär i slutminuten. På så vis kunde Chelsea hålla sej flytande ett tag till, men vad man då inte visste var att detta mål också bäddade för något som skulle revolutionera hela fotbollsvärlden och ta Chelsea rakt in i en ny aldrig tidigare skådad glansperiod.

Fortsättningen av historien om Chelsea följer inom några dagar.