Björn

Långa dagar nu. Långa men ändå bra på något vis, behagligt tempo. Så skulle man nog kunna beskriva läget. Hyfsat tidiga morgnar, till TF vid lunchtid, eftermiddagar som spenderas med social samvaro i kafferummet (så länge det inte diskuteras könsstympning förstås). Efter den mjukstarten på dagen är det dock jobb som gäller, ett par-tre timmars fokuserade studier väntar under kvällstimmarna. Kvällen är den tid på dygnet jag helst studerar på, tidigare var det mer mot nattkröken men jag har dock blivit allt mindre av en nattmänniska det senaste året. Ålderstecken kanske, eller bara en tillfällig period, vad vet jag.

Idag var det dock lite annat som gällde, det var allvar, det var på riktigt. Tent i ekologism. En bra kurs, gillar upplägget med fem föreläsningar och förhör på det, blir aldrig särdeles stora kvantiteter kunskap som skall memoreras. Så även denna gång, en halv förmiddag räckte i förberedelsetid. Väl vid tenten väntade så frågan ”vad skiljer ”fundamentalistiska” från mer ”realistiska” ekologister”. Haha, ärligt talat, det finns studiepoäng jag jobbat hårdare för än de två jag cashade in idag.

Innebandymatch i akademiserien imorgon, såhär långt har vi gjort rent hus, nio matcher och lika många vinster. Spelkvaliten har dock varierat, i förra veckans seriefinal var vi suveräna, spelade äckligt diciplinerat (som gamle malmötränaren Timo Lahtinen skulle sagt) och vann med hela 6-1. Ny seger imorgon om vi spelar hälften så bra.

Har tagit ett slutgiltigt beslut i dagarna också, en liten tid till. Sen, förändring.

Det lugna tempot till trots, det har varit en riktigt lång dag i dag. Sov morgon på det, till tio kanske. Vi får se.

I övrigt är det bara att konstatera att ett busskort är klart främjande för livskvaliten, i varje fall om man råkar bo på ritz.

Denhär dagen har kantats av tråkiga samtalsämnen. Vart jag än har vänt min uppmärksamhet har jag mötts av mänskor som talat om saker jag inte har haft den minsta lust att diskutera. Ja jag vet, man behöver inte alltid säga något, man kanju bara vara tyst. Inga problem, jag har minsann varit tyst, problemet har istället varit att jag inte ens orkat lyssna. Det hela började med att jag kommer till skolan på dåligt humör, utan att ha intagit morgonkaffet bara för att konstatera att alla diskuterar könsstympning. Aldrig har jag varit så nära attt vända i dörren och ta första bästa buss tillbaka till ritz, dra för gardinerna, släcka lamporna och bara lägga mej tillbaka i sängen. Missförstå mej inte, det är definitivt ett ämne som behöver diskuteras, men det var helt enkelt ingen bra dag för den diskusionen idag. Nåväl, såhär fortsatte det resten av dagen, bara tråkiga, ångestfyllda diskusioner ofta utan mål och mening. För det mesta trivs jag bra bland mänskor men idag har jag helt enkelt vait på ett väldigt osocialt humör. Är dock inte det minsta nere för det, det är nyskapande med dylika dagar som till stor del spenderas hemma på ritz, gärna i mörker och med bra musik eller som idag till presidentinstallationen. Nåja, nya sociala tag imorgon.

---
Dags att packa väskan igen, efter några dagars resepaus. Imorgon eftermiddag blir det tåget norrut, där väntar vinterskriftskola, Jaromatch och förhoppningsvis en del annat.

---
Matchprogrammet för Veikkausliiga släpptes idag. Jaro inleder hemma mot RoPS.

---
Det var inte utan att man fick sej en liten tankeställare under dagens installation, hur stora förväntningar vilar egentligen på den mannens axlar. Vad han än uträttar kommer han aldrig att kunna uppfylla alla de drömmar det amerikanska folket besitter.---

---
Är för tillfället helt såld på Duffys fantastiska album Rockferry.

---
En annan grej jag är helt såld på är tv serien Veronica Mars, inte så mycket för kriminalfallen som är relativt mediokra, definitivt inte på kärlekshistorierna som ändå är bättre än medeltalet för dylika serier. Däremot på huvudrollsinnehavarens attityd. I like.

---
Jag hoppas på det bästa men kan inte hjälpa min cyniskhet och konstaterar att det skall bli mycket intressant att se vad Amerikanerna säger om ett par år då de insett att Obama inte äger något trollspö.

Ny dag i dag. Tröttheten ligger kvar, men det blir bättre. Efter en lång, bra natt har det varit en del att stå i, först stressläsa och tenta. Gick väl sådär, fyra böcker skulle tentas, tre borde vara godkända. Det får man vara nöjd med, nya tag med studierna på måndag då inleds läsningen inför marstentten i statskunskap, och när den är över då kan jag börja se ett slut på kandidatstudierna. Men det är då det.

Efter tenten var det dags att ta tag i bombnedslaget på ritz. Städa, tvätta, diska, packa upp, byta sängkläder och allt det där. Check! Men det är inte klart med det, ännu borde lektioner renskrivas på dator och lektion till vinterskriftskolan förberedas, men det få bli morgondagens program. Nu, annat.

Blev gnälligt igår (för att inte tala om idag...) glömde nämna att det var riktigt roligt att vikariera och inte minst att det var ett nöje att bo hos R och J.

Till sist, när ovannämnda uppgifter är avklarade vilket förhoppningsvis blir imorgon förmiddag kommer helgen att bli fantastisk. Kanske skall jag till och med nöjesläsa, är dock inte säker på att jag vågar mej in på det.

Intensiva dagar nu, och väldigt långa. Måndagen var ett enda långt race mot klockan för att hinna med alla måsten. De senaste dagarna har tillbringats i ettan där jag hoppat in som religionsvikarie för R på högstadie och gymnasienivå. Och som sagt, långa intensiva dagar har det varit, hyffsat sena kvällar, väckning kring 6, tillbringa dagen i skolan, kvällen med förberedelser och dessutom hinna med att träffa vänner. Korta nätter var det ja. Nu är vikariatet över och jag är totalt slut. Tyvärr kan man inte säga det samma om mitt intensiva program, imorgon skall 1000 sidor statsvetenskap tentas, följdaktligen har kvällen inneburit stressläsning av halvflummiga teorier om internationella relationer. Huvudet värker.

Hade bestämt mej för att sova mej genom de två tågtimmarna mellan Helsingfors och Åbo men inget blir ju som man tänkt sej... Naturligtvis var tåget fullbokat och allt jag lyckades få till var en plats i restaurangvagnen, ingen lyckoträff precis då ljudnivån fick högstadiekorridorerna att framstå som rena klostren. Således, varken läsning eller sömn på den resan. Istället kaffe och illamående. Lyckades sedan med bedriften att somna i taxin mellan tågstationen och Ritz, en resa på 10 minuter.

Men i varje fall, sedan dess, två timmar seriöst men smärtsamt pluggande. Men det får räcka nu, fortsättning i morgon.

Istället: Vågrätt läge och Rockferry.

Har precis startat bilen och är på väg mot stan för att skaffa tågbiljetter när jag bevittnar följande: På cykelvägen precis vid korsningen Kråkholmsvägen-Alströmsgatan står två äldre damer och konverserar, från kråkholmsvägen kommer två pojkar i tolvårsåldern cyklandes, svänger in på Ahlströmsgatan och den ena av dem sträcker helt kallt fram handen, rycker mössan av en av damerna och cyklar iväg med den. Länge sedan jag såg något så fräckt och respektlöst, tänkte allra först köra ikapp honom direkt för att vidta åtgärder, lät dock detta bero och körde istället sakta efter honom när han korsade Bottenviksvägen. När han närmade sej Lagmans skola hade jag så gott som bestämt mej för att inte agera, men av någon anledning kom ilskan tillbaks då jag kom upp jämsides med honom. Jag tutade ordentligt, körde upp alldeles bredvid, killen blev nog lite rädd, hoppade av cykeln och började springa.

Jag lämnade bilen nästan mitt på vägen fortfarande på tomgång och tog upp jakten till fots, det tog mej ungefär 30 meter att komma ikapp honom. Naturligtvis utan att bli brutal eller våldsam tog jag tag i hans axel och frågade vad han egentligen höll på med och att det var läge attt ge tillbaks mössan och be damen om ursäkt. Den blonde tolvåringen kämpade mot tårarna och förklarade att jag minsann fick visitera honom om jagönskade. Nu stod kroppsvisitering inte högst uppe på min prioriteringslista så jag förklarade bestämt att någon visitation blir det inte frågan om men vidhöll fortsättningsvis att det var läge att plocka fram mössan. Dock vägrade han och jag gav upp(lite för enkelt när jag tänker på det såhär i efterhand), har ingen aning ifall han hade den i fickan eller om han helt enkelt hade slängt den någonstans på vägen, förmodligen det senare. Min jakt blev således fruktlös denna gång, men hoppas att damen inte frös öronen av sej, det var ju ändå närmare 10 grader kallt och att hon har råd med en ny mössa. Får väl också hoppas att tolvåringen tänker på sekunderna han stod där med gråten i halsen innan han gör något liknande nästa gång.

Haha, lite väl dramatiskt sklidrat där kanske, men det är faktist sant och inträffade på onsdag eftermiddag. Vet inte riktigt vad som fick mej att börja jaga den stackars pojken, har väl blivit lite väl mycket Veronica Mars den senaste tiden...

En längre resa för att fira nyår någonstans i fjällen var ursprungsplanen, så blev det inte. I stället en dag i vuokatti tillsammans med många goda vänner. Det blev en fantastisk resa, inte på grund av vädret, -16 och snålblåst är inte vad man önskar sej, men åker man till öst i Januari får man räkna med inlandsklimatet. Inte heller var det själva åkandet som förgyllde resan. Det skall erkännas, jag är på sin höjd en halvmedioker slalomåkare, inte mer. Nu bjuder ju inte heller resmålet på de mest fantastiska pisterna och då halva anläggningen dessutom var avstängd på grund av snöbrist(hur är det möjligt?) förstår man att åkningen lämnade en del i övrigt att önska. Men allt detdär visste jag om redan innan jag åkte, kylan, avstängda pister, och ärligt talat, jag skulle aldrig komma på tanken att åka 9 timmar på en dag för åkningens skull. Så bra är varken jag eller vuokatti.

Ändå, att det var läge att åka var det ingen tvekan om, sällskapet höll nämligen högsta klass. Att spendera en heldag med dessa vänner är minsann en ynnest, i vår inhyrda minibuss var varje minut en fest och trots bitande kyla i backarna hölls humöret ständigt uppe. Glädjen var ständigt påtaglig och inte ens när jag lyckades köra 75 km åt fel håll på hemresan blev jag hatad, däremot lätt hånad såklart, men det tar jag alla gånger. Det är något med dessa slalomresor, de tenderar alltid att bli legendariska, på ett eller annat sätt.

---

Jullovet fungerar alltid som en fantastisk påminnelse om hur många underbara vänner som finns i min närhet, det har blivit speciellt mycket tid tillsammans med grabbarna denna jul och jag har haft väldigt rolig

---

Våren ser ut att inledas i samma tempo som hösten.Tenter, vikariat, vinterskriftskola, resor fram och tillbaks i finland. Jeppis-Åbo-Hesa-Åbo-Jeppis- Åbo- Hesa- Jeppis-Åbo-Jeppis-(kanske) Åre, typ. Och då talar vi januari-februari.

---

Börjar vara dags för Big Phil att packa väskorna, dethär duger inte.

----

Ser det höga tempot till trots fram emot att komma igång med våren, slutet på hösten som innebar pluggande på hemmaplan i jeppis blev ganska tråkigt.
---

Nu är det bara en månad kvar innan försäsongen drar igång på riktigt, ligacupmatch borta mot HJK i tali, längtar.

---

Dock väldigt nödvändigt.

---

Och så, att ha en blogg och inte uppdatera är ingen ide, hösten och vintern har som ni märkt varit en katastrof här på bloggen, snittar kanske en uppdatering i månaden det senaste halvåret vilket så klart är patetiskt. Jag skäms för detta och ber om förlåtelse till alla som spenderat nån minut av sin tid för att komma in och kolla bara för att hitta en stendöd sida. Tar nya tag nu, bär sej inte detta försök kommer bloggen att försvinna, ser mej inte som nån som kommer med nya inlägg flera gånger per dag men ett par- tre inlägg i veckan skall man alla gånger kunna kräva. Då så, gott nytt år!