Björn

Ibland är omständigheterna inte riktigt på din sida. Som i helgen, 48 timmar, Bennäs-Åbo- Åland-Åbo-Bennäs. Allt för en fotbollsmatch, som regnade bort. Jo det är sant matchen inställdes, när vi anlände startade ett oväder som fick hela ön att framstå som ett stort discogolv. Där stod vi, fyra resande vänner, en stund under ett litet tak en stund inne i det mörkaste trapphus jag någonsin skådat. Det hela slutade med att hela den lilla avlägsna fiskebyn var utan ström, att få sej en pizza visade sej vara helt omöjligt då ugnarna sade upp kontraktet. Men sedermera, vi fick en bit mat, spenderade ett oräkneligt antal timmar på vårat åländska stamhak Park, creds till dem. Men som sagt, någon fotboll blev det inte, således magplask och viss potential för depression. Denna överhängande risk kunde dock undvikas tackvare resesällskapet som höll absolut världsklass. Nytt speldatum för Jaro i Mariehamn blir nästa veckas onsdag. Kanske kanske är man där då.

---

Lite småpysslande kvar på jobbet innan det är dags att lämna in nyckeln för denna sommar, till helgen blir det läger, kommer bli riktigt bra. Annars är det en slags grå vardag som börjar göra sej påmind. Små, tråkiga saker som skall göras och förberedas innan det är dags att söka sej söderut. Papper som skall fyllas i, studiestöd som skall sökas, cyklar som behöver lämnas in på service, det stuket. Inget som sätter guldkant på tillvaron direkt men det är bara att tugga i sej och hålla humöret uppe.

---

OS som bekant i full gång, roligast som vanligt är svenskarna. Truppen är i sedvanlig ordning fylld med uppskrivna världsstjärnor och guldkandidater, men allt har ju som bekant gått på tok. Det är söndriga dragkedjor, korrumperade brottardomare, gräs i kanotbanan, bortmarkerade seglare, filmande norskor och sekretariat som talar för högt. Underhållande ar ordet. TV kan broderfolket dock producera, att följa med de svenska OS sändningarna i allmänhet och kvällsstudiosändningen i synnerhet bjuder på något helt annat än den finska skintorra mediabevakningen, här har vi mycket att lära.

---
Usain Bolt!

---

OS i all ära, men nu får pekingspelen ta plats i baksätet, Premier Leuage har äntligen kört igång. Chelsea inledde skrämmande bra, det blev 4-0 mot sydkustgänget Portsmouth. 4-0! Det här kan aldrig sluta väl, Chelsea skall vinna med 1-0 annars blir man orolig.

Till allra sist:

Kom inte och påstå att jag inte varnade er för lerduveeländet. Och Pihtipudas? jodå, det är där vår nya världsstjärna och guldmedaljös(någon som kommer ihåg vad hon heter utan att tjuvtkika?) arbetar som kassa tant på den lokala servicestationen.

En del veckor går så fort, hör det till att man skall upprepa med jämna mellanrum, eller ännu värre; en del veckor bara flyger iväg. Jag vet inte, jag är väl tråkig men anser definitivt att alla veckor är lika långa allternativt korta. Däremot är jag ju säker på att söndagskvällar infinner sej oftare än fredagseftermiddagar. Nåja, mina tidsteorier oaktat passerar veckorna och vi börjar snart se slutet på sommaren. Skolor som startar, kvällar som blir mörka och allt det där.

Den senaste veckan har gått i långsamhetens tecken. Lungt på arbetet, lungt på fritiden. Omotiverad vasautflykt, division 4 fotboll i Kållby, kaffe med vänner, en del beachvolley. Det stuket. Ingen stress med andra ord.

Veckans stora snackis är dock att jag lyckats lägga beslag på en lägenhet i Åbo nu till hösten. Det blev en nyrenoverad, färdigmöblerad och dessutom relativt billig etta. En boning jag kommer att frekventera i egenskap av underhyresgäst det närmaste året då ordinarie hyresgästen kommer att befinna sej på utbyte på annan ort. Helt perfekt med andra ord för en teologiestuderande med ett år kvar i Åbo. Enda minuset är att lägenheten finns en bit utanför stan vilket betyder att jag inte kommer ha samma bekväma promenadavstånd till skola och centrum som tidigare. Kanske kommer jag att ångra mitt beslut i höst eller vinter då det finska klimatet börjar visa sej från sin mindre gynsamma sida. Men trots allt, jag har dragits med en enorm omotivation inför arbetet med att hitta ny lägenhet och när jag plötsligt serverades denna lösning på en silverbricka var beslutet inte på något sätt svårfattat. Allt var perfekt utom just avståndet, men man kan ju inte få allt som en kollega till mej hade sagt. Nu är allt i varje fall klart och jag kommer att bo kommande år någonstans i en stadsdel med namnet Räntämäki. Välkommen att hälsa på.


En handfull dagar tills sommar OS drar igång, det politiska händelseförloppet må vara en halvintressant följetong, själva tävlingarna kunde jag inte bry mej mindre om. Plötsligt skall mediokra grenar som brottning, lerduveskytte, tyngdlyftning och landhockey få en enorm uppmärksamhet bara för att omständigheterna råkar kallas för de olympiska spelen. Rätt märkligt då knappt någon i vanliga fall bryr sej. Men nu skall allt sånt hyllas, och träffar någon en duva skall de belönas med strandtomt på valfri plats i hemkomunen och exponeras i all media i några veckor innan de åter glöms bort. Såna fasoner karakteriserar medgångssuportrar och är således inget för mej.

Nu: sömn, imorgon ärdet dags för sommarens sista knappt ur säng.