Björn

En del veckor går så fort, hör det till att man skall upprepa med jämna mellanrum, eller ännu värre; en del veckor bara flyger iväg. Jag vet inte, jag är väl tråkig men anser definitivt att alla veckor är lika långa allternativt korta. Däremot är jag ju säker på att söndagskvällar infinner sej oftare än fredagseftermiddagar. Nåja, mina tidsteorier oaktat passerar veckorna och vi börjar snart se slutet på sommaren. Skolor som startar, kvällar som blir mörka och allt det där.

Den senaste veckan har gått i långsamhetens tecken. Lungt på arbetet, lungt på fritiden. Omotiverad vasautflykt, division 4 fotboll i Kållby, kaffe med vänner, en del beachvolley. Det stuket. Ingen stress med andra ord.

Veckans stora snackis är dock att jag lyckats lägga beslag på en lägenhet i Åbo nu till hösten. Det blev en nyrenoverad, färdigmöblerad och dessutom relativt billig etta. En boning jag kommer att frekventera i egenskap av underhyresgäst det närmaste året då ordinarie hyresgästen kommer att befinna sej på utbyte på annan ort. Helt perfekt med andra ord för en teologiestuderande med ett år kvar i Åbo. Enda minuset är att lägenheten finns en bit utanför stan vilket betyder att jag inte kommer ha samma bekväma promenadavstånd till skola och centrum som tidigare. Kanske kommer jag att ångra mitt beslut i höst eller vinter då det finska klimatet börjar visa sej från sin mindre gynsamma sida. Men trots allt, jag har dragits med en enorm omotivation inför arbetet med att hitta ny lägenhet och när jag plötsligt serverades denna lösning på en silverbricka var beslutet inte på något sätt svårfattat. Allt var perfekt utom just avståndet, men man kan ju inte få allt som en kollega till mej hade sagt. Nu är allt i varje fall klart och jag kommer att bo kommande år någonstans i en stadsdel med namnet Räntämäki. Välkommen att hälsa på.


En handfull dagar tills sommar OS drar igång, det politiska händelseförloppet må vara en halvintressant följetong, själva tävlingarna kunde jag inte bry mej mindre om. Plötsligt skall mediokra grenar som brottning, lerduveskytte, tyngdlyftning och landhockey få en enorm uppmärksamhet bara för att omständigheterna råkar kallas för de olympiska spelen. Rätt märkligt då knappt någon i vanliga fall bryr sej. Men nu skall allt sånt hyllas, och träffar någon en duva skall de belönas med strandtomt på valfri plats i hemkomunen och exponeras i all media i några veckor innan de åter glöms bort. Såna fasoner karakteriserar medgångssuportrar och är således inget för mej.

Nu: sömn, imorgon ärdet dags för sommarens sista knappt ur säng.