Björn

Att bo i höghus har som bekant sina sidor. Mest positiva. Inget gräsklippande, inget snöskottande eller dylika ytterst destruktiva aktiviteter. Men ni som bor eller har bott i höghus vet ju att det finns andra sidor också, som grannar till exempel. På Ahlströmsgatan där jag bor med mamma under sommarmånaderna finns av de flesta sorter. Bland annat hyrs en av lägenheterna i A trappan ut av en bostadsförmedling i tur och ordning till olika socialfall som har lägenheten någon månad innan de blir vräkta. Dessa lyckas alltid skapa en del trassel med förstörelse, oljud i trappuppgångar, försvunna kläder från torkrummet och så vidare..

Självklart har vi också vår egen husgestapo som håller på att förvandla Ahlströmsgatan 20 till ett eget litet allternativt förbudssamhälle med uppklistrade lappar på varje dörr gällande vad man får och inte får göra. Dessa två ”stridande” grupperingar ger ibland upphov till aningen småkomiska situationer.

Som exempelvis igår. Jag hade placerat min rostiga nyinköpta Wolksvagen (från 89...typ) vid den motorvärmarstolpe, där mammas nissan vanligen står, för att ladda batteriet ( hade ju lämnat på bilbelysningen under de fyra dagar jag besökte Åbo). Några timmmar senare skall jag gå ner till parkeringen för att kolla att laddningen förlöper på ett bra sätt. Då stöter jag på husgestapon i husets katakomber, dessa fångar genast upp mej och frågar om min mamma är på väg hem under kvällen. Jo svarar jag visst är hon det. Just så, svarar husgestapon det är någon som parkerat sin bil på hennes plats
- Var det en vit Wolksvagen?
- Jo det var det
- Ingen fara det är min bil, den står där så att jag skall kunna ladda batteriet


Herremannen ser inte så lite skamsen ut när han utbrister: "aj, se oli sun auto", jag drog ut stöpsel ”koska mä luulin että se oli tuo hullupoikan auto”.
Just så, me den motiveringen hade han alltså dragit ut stöpseln till mitt batteriladdande. Snacka om att dra slutsatser och och ta initiativ på svaga grunder. Men vad gör man, inte orkar jag bli arg, mumlar ett ”int gör e na” skrattar lite inombords och går och stoppar in stöpseln.

Man undrar ju vem hela episoden berättar mest om, galna pojken i A trappan eller husgestapon. Vid närmare eftrtanke, förmodligen säger det mest om min rostiga bil som tydligen ser ut som om den skulle tillhöra hullupojka. Tack bara. I varje fall, nu är batteriet laddat och den rostiga bilen står på sin rätta plats på sidoparkeringen, kvartersgestapon sitter förmodligen i sin lägenhet och skriver nya förbudslappar. Vad hullupojka gör vill jag inte ens tänka på men det viktiga är att lugnet åter verkar ha lagt sej över Ahlströmsgatan 20.

---
Kvällskaffe och mammas nybakta bullar som smälter i munnen, en svårtoppad kombination.

---
I musikväg just nu på Mix megapol, gammal 90 talsklassiker med Donna Lewis. Kanske inte bästa tänkbara men med eurovisionen i färskt minne är jag nöjd med vad som bjuds.

---
På tal om eurovisionen. Lettland inte ens topp 10, tydligen något fel med telefonlinjerna...

---
Oväntad seger för Jaro i Lahtis och Svennis ryktas ta över som manager i Chelsea, med dessa vetskaper skall jag nog finna nattsömnen.