Björn

Snöyra över Finlands äldsta stad i dag. Riktigt trevligt så länge man har möjlighet att bedriva tiden inomhus.


Vintern gör sina tafatta försök att komma igång på allvar även i Åbo, men de går inget vidare. Det slutar mest med slask. Men en isbana har staden nyligen fixat, prövade den tillsammans med R för ett par kvällar sedan, helt okej, lite tråkigt bara att vartenda barn och en stor del av ungdomarna i Åbo trakten hade bestämt sej att göra det samma, klar sillburkskänsla på skridskobanan.

Bra takt på studierna just nu. Ett par föreläsningar i veckan och en del statsvetenskapslitteratur att fördjupa sej i. Jag trivs när jag får välja själv när jag vill studera, sena eftermiddagar och i nödfall sena kvällar och nätter har visat sej vara min effektivaste tid. Förmiddagar och tidiga eftermiddagar spenderas i regel på skolan där det dricks kaffe och diskuteras med vänner och medstuderanden, men paradoxalt nog inga studier under skoltid.

Cirkusen i trapphus F når ständigt nya höjder, ett klimax nåddes nog söndag kväll när så gott som samtliga invånare(inte minst kenneln) var aktiva med skällande, ropande, dörrsmällande och trappdrickande. Själv satt jag tillbakalutad och såg på spansk fotboll.


Passar på att dedikera Wille Craafords fyndiga verk Grannar till just grannarna.

Sitter på kvällsföreläsning och lyssnar till halvintressant föreläsning om Engelsk 1600-tals historia. Snart skall föreläsaren förhoppningsvis glida in på ämnet som egentligen står på schemat, författaren John Bunyan. Eller egentligen hoppas jag att föreläsningen skall ta slut så snabbt som möjligt.

Seger i dag för lilla björnen, 6-0 blev det. Satte själv två strutar. Men viktigast av allt, efter att ha varit riktigt dålig under hösten känner jag hur formen håller på att återvända, lagom till övre slutserien som börjar om några veckor.

Sen måndag nu, eller tidig tisdag som en del besserwissers alternativt misslyckade humorister skulle vara snabba att påpeka. Blir av någon anledning inte trött ikväll. Har suttit vid datorn i ett antal timmar och youtubat klipp från stockholm live och parlamentet samt spelat gammla musikvideon från 90 talet. En grej som ofta slår mej när jag youtubar gamla låtar är att youtube till viss del förstört en del favoritlåtar. Tidigare var lyckan enorm när man råkade höra en halvt bortglömd favoritlåt på radio, nu finns alla möjligheter att se dem på nätet när helst man önskar och detta leder till att i varje fall jag lyssnat sönder en del äldre favoriter. Exempelvis, Breakfast at tiffanys med deep blue something.

Hade en intressant föreläsning på statsvetenskapen i dag. Vi skulle simulera nån typ av diplomatiskt toppmöte där Burmas framtid skulle diskuteras. Vi var uppdelade i grupper (Burmesiska folket, munkarna, Kina, USA, FN och EU). Jag tillsammans med några andra representerade Kina och vår uppgift var därmed naturligtvis att bevaka Kinas intressen, det vill säga se till att militärjuntan får hållas, att Burma inte öppnar upp sina gränser för västerländerna allt för att Kina skulle få ha sitt handels monopol och militärhamnar i fred. På sin höjd ett halvtrevligt utgånsläge alltså. Men trots allt, när förhandlingarna var över tolkade i varje fall jag slutfördraget som att Kina i stort sett skulle få sköta sina affärer med Burma i fred också i fortsättningen. Väl genomförd uppgift av den Kinesiska delegationen alltså. Vet inte om jag skall vara nöjd eller skrämd över resultatet.

Om ni precis som jag finner ett visst nöje i att följa den engelska pressen, vad som skrivs i örikets alla tidningar. När det gäller mej är det framför allt sidorna som behandlar sporten, och i synnerhet Premier League som intreserar. Ni som delar detta intresse har säkert noterat att det har dragit extra kallt de senaste veckorna, det är transfer fönstret som står öppet. Fotbollen är miljard industri i England och det syns också i tidningarna. Journalisterna gör allt för att vara först med det som möjligtvis kan hända, en lite vinklad nyhet eller ett ändrat citat är inget man gör sej besvär med. Man hittar på egna nyheter, fabricerar egna citat. Om att en spelare har sagt si och att en tränare sagt så samt vilka stjärnspelare som skall byta klubb under den extra dragiga tid som vi kallar januarifönstret. Under senaste år tycker till och med de Britttiska media konsumenterna att det gått lite väl långt. Och de om några är vana med drag.

Men trots allt, några konkreta affärer har gjorts. Exempelvid har mitt eget Chelsea gjort en liten värvning. För en nätt liten slant på sisådär 18 miljoner euro hämtade man den snabbe målfarlige men tillika halvsvåra fransmannnen Nicolas Anelka. Well done Chelsea, enligt mej.

Men ändå, avgå Avram Grant. Vi vill inte ha dej!

Nåja, livet består ju av annat än fotboll. I kväll vandrade jag i väg till filmtown för att fixa lite kvällsunderhållning,( man är tvungen till det ibland när man sitter hemma i sin ensamhet och är en bit från toppformen) kom mot förmodan hem med den senaste Harry Potter. Klart godkänt får jag ge den, jag facineras och dras snabbt in i huvudstoryn som är en hederlig gammal kamp mellan det onda och det goda. Om man nu kan tala om hederlig när det gäller trolleri och liknande.

Till sist: Klart för en tid sedan med en resa, det blir en mini roadtrip tillsammans med D till Jönköping. Där skall vi hälsa på S.

Blev verkligen sjuk, gårdagens lilla felproritering visade sej bli kostsam. Feber, förkylning, halsont. Det valiga då det gäller mej. Det tenderar slå ner ungefär vartannat år och varar i tre- fyra dagar. Inte så farligt alltså. Det går att leva med, tajmingen kunde dock ha varit bättre.

Har spenderat dagen nerbäddad i sängen lyssnandes till mix megapol (oslagbar radio underhållning). Till slut skrämde dock Chers stämma upp mej ur sängen och in i köket för att ta hand om disken, nån nytta skall man väl göra trots att det vinglar en aning. Cher ja, en mer osympatisk stämma får man leta efter.

Liggandes i sänen hela dagen kom jag att tänka på en episod från mellandagarna som fick mej att känna mej som ett litet barn. Hade lånat Henning Mankells ”Danslärarens återkomst” som ljudbok. Det visade sej att denna berättelse tillsammans med en suverän uppläsning var så hårdkokt, så spännande och från och till så obehaglig att jag omöjligt kunde hitta sömnen senare. Jag kan inte komma ihåg att detta skulle ha hänt mej sedan jag var riktigt liten, att en bok eller film skulle ha lett till sömnlöshet. Intressant. Och goda betyg till Mankell och ljudboken. Jag har ju kritiserat ljudböcker ganska skoningslöst i tidigare alster. Lite upprättelse nu då.

Nu: En burana, en heinix, ett glas C-vitamin brustablett och lite halspastiller. Sen blir det spännande att vakna imårgon och se hur jag mår

Tillbaks i Åbo och tillbaks på bloggen. Har ägnat mej åt en ordentlig datafasta under julen. Dels på grund att det var välbehövligt dels på grund av att min dator var på service större delen av mitt jullov.

Känner mej inte helt i form och avnjuter följdaktligen läkemedelsbranchens förmodligen mest överskattade preparat, finnrexin. Men som sagt, utan några större förhoppningar om att det skall hjälpa. Har inte varit sjuk på snart två år, kanske är det dags nu. Jag får kanske skylla mej själv, eller vad då kanske. Jag kände redan tidigare i kväll på mej att allt inte stod rätt till men cyklade trots det iväg till katedralskolan för en timme innebandy. Så här blir det när ivern blir starkare än självbevarelsedriften, man får dricka finnrexin och skylla sej själv.