Björn

I dag tog ett stort steg mot så kallad julfrid. Kanske ett överskattat begrepp, men i varje fall. Man hoppas ju på att nå åtminstone ilusionen av det när det närmar sej den 24:e. I varje fall, orsaken till denna julefrid var att årets sista akademiska plikt lades till handlingarna. En boktent inom statsvetenskap som jag tackvare Åbo Akademis förträffliga smidighet kunde tenta här uppe i norr, närmare bestämt på BI som numer räknas in i ÅA:s faciliteter.

Det var 400 hundra sidor som skulle tentas. I går klockan 4 hade jag läst ca 150 av dem. Det blev alltså stressläsning sista kvällen. 250 sidor på 4 timmar. Vilket i praktiken innebär att man (eller i varje fall jag) snittar var fjärde rad. Förutsättningarna var alltså inte de bästa när jag klockan två stegade in i tentutrymmena, dessutom genomsvettig då jag kom direkt från morgon skiftet på halpa-halli.

Men förutsättningarna och svetten till trots tyckte jag att frågorna passade mej bra, så under 35 effektiva minuter tryckte jag ner tre sidor text på pappret. Några lysande svar blev det nu inte, men bättre än jag tänkt mej och med stor säkerhet godkänt.

Tur man har talang.

Julen kom tidigt i år. Den hade dessutom skiftat i färg från rött till kungsblått. Chelseablått. Det blev en ny tre poängare hemma mot Sunderland samtidigt som både Arsenal och Liverpool åkte på sina första förluster i helgen. Därmed är Chelsea på allvar tillbaks i titelracet. Dessutom är laget för länge sedan klara för åttondel i Champions League. Det ser bra ut igen på den sportsliga fronten. I övrigt har klubben ännu en hel del problem. Det största stavas Avram Grant, den Israeliske Mourinho ersättaren som inte är omtyckt av någon. I varje fall inte bland fansen. Vi hoppas på ny tränare till sommaren.

Fick också se skymten av en mer traditionell jul under helgen. Detta skedde under söndagskvällen på Jacob Gospels julkonsert. En fantastiskt vacker och väl genomförd show. Tack, Jacob Gospel.

Imårgon börjar en tredje version av julfirandet. Den komersiella, då jobbar jag mitt första skift på halpa-halli. Blir roligt det också.

Söndag kväll. Igen. Det känns ju som om det är det rätt ofta. En märklig inbillning, men jag har levt med den länge. Kanske är det faktumet att söndagkvällarna är så lugna och sköna, att det finns tid för eftertanke och allmänt filosoferande som gör att söndagkvällarna lämnar i minnet på ett speciellt sätt. Vet inte riktigt. Men i varje fall, i kväll är allt som det brukar en vanlig söndag kväll, utöver den lilla skilnaden att det sena kaffet, adventstiden till ära är utbytt mot glögg. En dryck jag lärt mig uppskatta på senare år.

Helgen var dessutom riktigt lyckad. J och T hälsade på vilket förstås var roligt. Vi var på mäktig adventskonsert. Firade lillajul hos L oc en del annat.

Julterminen går för min del mot sitt slut här i Åbo. Ett par dagar till sedan kallar nordligare breddgrader och jobb på halpa-halli. Ser riktigt mycket fram emot det just nu. Skall bli en glädje att åter få slita i lagret några veckor. Det gör gott för både kroppen och själen.

För övrigt längtar jag efter att få skrinna.