Björn

Rektorerna har sagt det i 15 år nu. Hösten skall innebära ny motivation, inspiration och energi att ta tag i skolarbetet. Efter en lång sommar börjar arbetet igen. Så låter det alltid. För första gången är jag alldeles säker på att jag håller med. Den enda gången tidigare jag har haft liknande känslor inför en ny höst var när jag halkade in på gymnasiet efter ett kortare och mindre inspirerande gästspel på en annan läroinrättning. Jag har försökt klura på vad denna motivation kan bero på. Och dessutom kommit på ett svar. För en gångs skull vet jag precis vad jag skall/måste/bör läsa för att inom en överskådlig tid få kalla mej teologie kandidat.

Det är nämligen så att det inom den fascinerande akademi världen finns något som kallas min plan, detta fenomen gjorde sitt intrång i och med Bologna processen (som var ett EU projekt för att samordna universitets studierna inom unionen) och är ett instrument som skall hjälpa studenterna att planera sina studier. Fram till de senaste dagarna har min plan till allra största del inneburit gråt och tandagnisslan eftersom förvirringen har rått på akademin i allmänhet och på TF i synnerhet gällande hur detta planeringsinstrument egentligen fungerar.

Men till min stora glädje har jag nu fått kontroll på finesserna med min plan och det har lett till att jag nu kunnat göra upp ett mer detaljerat studieprogram. Vilka kurser jag skall gå, inom vilka ämnen jag bör boktenta och framför allt i vilken ordning jag skall göra allt detta. Att tydligt se en planerad studiehelhet framför mej bringar oväntat stor tillfredställelse inombords och är en starkt bidragande orsak till min höga motivationsfaktor.

Det är som att stå uppe i slalom backen, ha hela banan klart utstakad, med god sikt ända ner i målområdet och inga större hinder i sikte. Fast det är klart, vissa passager är rätt trånga och brant är det definitivt. Men det är bara att sluta ögonen och släppa iväg skidorna.... eller inte.

Härmed stänger jag metafor fabriken och konstaterar bara kort:

att Frans Kruger efter ett par dagar som finländare presterade som sämst när det gällde som mest, snacka om effektiv integrationspolitik.

att årets TF gulnäbbar verkar vara älskvärda mänskor

att Chelseas senaste nyförvärv är fullständigt oförståeligt, en åldrande brasiliansk högerback som tillbringat det senaste året i en katalansk frysbox

att när Finlands TV 2 för ett par dagar sedan visade Rukajärven tie fanns det via digitala TV utöver finsk textning också möjlighet till Holländsk, men inte till svenska…

All information verkar samstämmig, ingen skillnad var man tittar eller vem man frågar. Just i dag är årets sista sommardag. Alla är eniga. Imorgon är det slut, då kommer den kalla vinden, regnet och inte minst mörkret tillbaks, de heta dagarna och ljumma kvällarna blir då bara ett minne som fått ge vika för höstens realiteter. Och den som villa se solen får snällt vänta till mitten av aprill eller nåt, altenativt söka sej en konstgjord andning på sydligare breddgrader. Det är ju ungefär så det fungerar här hos oss. Själv är jag inte det minsta ledsen, nedslagen eller sorgsen över den årstid som nu skall göra sitt intrång. De senaste åren har jag börjat uppskatta hösten allt mer, jag trivs bra med mörkret och också med kylan, så länge den håller sej inom hanterbara gränser vill säga.

Med hösten följer alltid också skolstarten, själv flyttar jag ner till Åbo nu på söndag, mina studier drar inte riktigt igång ännu på ett par veckor, men eftersom jag kommer agera handledare(eller tutor som det heter på skolspråket) åt de nya teologstuderandena, går flytttlasset redan nu i veckan. Som vanligt är det med delade känslor man samlar ihop sina persedlar och drar söderut, jag trivs så väldigt bra i Jakobstad och lite tar det alltid emot att lämna staden och vännerna. Men jag ser trots det också mycket fram emot attt få flytta ner, jag har det alldeles förträffligt i Åbo också. Underbara vänner, egen lägenhet och allt detdär.

Till sist:

Har upptäckt ett helt nytt medie som är mycket bra för min tillvaro, ljudboken. Man behöver inte anstränga sej det minsta själv, bara lyssna när en historia blir uppläst, som när man var liten alltså. Synd bara att mina två första ljudböcker visat sej vara riktiga kalkoner.

******

Sedan jag i slutet av Juni sänkte mitt golf handicap från 54 till 30 har jag spelat rent uselt som en nybörjare. Trots tållmodig träning, nötning på rangen och försök till full koncentration under mina rundor har allt gått snett.

******

Den första ljudbok jag kom över var en roman av Jan Guillou, Tjuvarnas marknad. Killen kan skriva inget snack om det. Men det sätt han sväller upp sitt eget ego till närmast oanade vidder under bokens gång samtidigt som han vilt delar ut slag och sparkar till allt och alla i det svenska samhället leder endast till illamående.

******

Såg att en blind 54 årig kvinna slog en hole in one på en golf runda här om dagen. De sådana gånger man funderar på att sluta.

******

Den andra ljudboken var en deckare av Björn Hellberg och var rent ut sagt patetisk. Klantig story, illa skriven och helt utan humor. Ren skit faktiskt. Undrar om det är just upläsningen som gör att böckerna verkar så dåliga, det är ju ett konstigt sammanträffande om två av de sämsta romaner jag tagt del av har varit just i ljudboksformatet...

******

Till allra sist:

En viss ljusning ändå på golf fronten. Gjorde en okej runda idag på eftermiddagen.

Skandinaviens hetaste roadtripp är över- det har den varit i över en vecka.
Att någon slutanalys inte kommit förrän nu beror kanske lite på att det tagit en stund att samla tankaran, men en lite större orsak är nog skrivkrampen. Men i varje fall:

7 dagar, 6 nätter.

Jakobstad-Åbo-Stockholm-Uppsala-Göteborg-Fredrikstad-Oslo-Stockholm-Åbo-Jakobstad.

2500 KM i bil.

Snitthastighet 75 km/h, vilket är rätt bra med tanke på all stadskörning.

Påkörda bakifrån i en korsning i centrala Oslo, men varken mänskliga eller materiella skador, vi tackar dragkroken för det.

Många fina minnen finns förstås kvar. Inte minst hur otroligt väl bemötta vi blev på de ställen vi sov över hos Sebbes vänner, det var full service som gällde och man fick lätt känslan av att bo på hotell. Att vi dessutom fick möjlighet att, helt gratis, disponera en hel lägenhet för oss själva i Göteborg var närmast en lyx. Dessa mycket smidiga praktiska arrangemang gjorde dessutom att vår resa blev ytterst förmånlig när det kom till logifrågan.

Ett antal personer har frågat mej vad som var roligast under resan, jag minns inte riktigt vad jag har svarat, men mycket roligt har vi haft. DN galan var en höjdare, shopping i Stockholm och Göteborg lika så, men ju mer jag tänker efter desto säkrare blir jag. Det som verkligen fastnat i minnet är inte stora friidrottsstjärnor eller vackra vyer från Norge. Det som i varje fall jag kommer att kommma ihåg var själva sammanhållningen, att få vara tillsammans med några av de bästa vännerna under en hel vecka, timmarna i bilen var ofta fantastiska. 2500 km till trots blev det aldrig tråkigt. Det är nog stunderna på landsvägarna jag kommer attt komma ihåg när jag om några månader tänker tillbaks på vår resa.

Roadtrippen ær nu inne i sista andetaget och vi befinner oss alltså i landet dær bedårande vackra fjordar ringlar fram mellan bergvæggarna, oljemiljonerna ær låsta på grund av inflationsrisken och dær skidåkarna væxer på træd.

Vi kom till Norge igår och inledde i Fredrikstad dær vi togs omhand av några av Sebbes Norgevænner, hos en dylik tillbringade vi æven natten. Det blev en kortare visit i gammla stan, efter det satte vædret stop før det fortsatta planerade programmet som var simmning och ute grillning. Nu blev det i stællet verandagrillning och besøk hos vænnernas vænner.

Men nu alltså, Oslo. Gænget sitter i det Nygårdska residenset på Bisslet och avnjuter sæssongsøppningen i Premier Leuge, så skall det fortsætt nån timme till innan vi kollar in Oslo by night.

I morgon klockan 08:00 lokal tid læmnar Silja Europa værtahamnen och tar sikte på Åbo, då ær det tænkt att en grøn renault megane samt deltagarna på skandinaviens just nu hetaste roadtrip skall vara ombord, vi skall føljdaktligen befinna oss i Stockholm innan klockan 7 i morgon. Det blir nattens projekt.

Onsdag kväll och vi är framme. Svergies framsida, lilla London, whatever. Kalla det vad no vill. Vi är i Göteborg nu. Inkvarterade i en inerstads tvåa som tillhör Jons syster. Rätt lyxigt boende faktist, en engen lägenhet att förfoga över för några roadtrippare är inte fy skam.

Timmarna sedan ankomsten har tillbringats med att se oss omkring dels i en förort söder om staden och dels i ett stort grönområde vid centrum. En rätt tidig kväll väntar oss nu,kanske ett par omgångar pidro innan det drar ihop sej tll sovdags. I morgon väntar en hel dag i Göteborg, kanske nöjesfält, möjligtvis någon kulturell utsvävning men í varje fall kommer affärsutbudet att granskas närmare.

Vägarna i svea riket kan vara värt en litet omnämnande, dagens sträcka mellan Uppsala och Göteborg avverkades till största del på tvåfilig motorväg som var i mycket gott skick förvandlade det annars ganska slitsamma körandet till ren njutning för chauffören (som i dag var Jon).

Ett gissel är parkeringen. Det vållar ständiga problem med att fundera ut hur länge man ämnar placera bilen på ett och samma ställe och när man väl bestämt sej gäller det också att ha tillgång till småpengar som skall matas in i P-automaterna, halvdyrt blir det också i längden. Men vi skall inte klaga. Ingen har tvingat oss att ta bilen ut i skandinavien. Vi står vårt kast och betalar.

Nu: kvälls te sedan pidro.

Skandinaviens just nu hetaste roadtrip går vidare.

Några dagar in på resan och uppdateringen sladdar redan efter, mycket är dock att skylla på blogspirit som har valt att gå ut i strejk. Nu verkar allt dock att fungiera och följdaktligen är det tid att förtälja om skeendet under resans inledande dagar.

Det hela började alltså på måndag eftermiddag när vi (Sebbe, Jon, Dana samt underteckanad) lämnade Jakobstad bakom oss och styrde i väg mot Åbo. Väl i Åbo tog vi en snabbtitt på min lägenhet där vi också passade på att inmundiga en middag. Kvart över nio lämnade Silja Europa hamnen och tog kurs på Stockholm och för fyra grabbar som spenderat dagen på riksväg 8 passade det perfekt att utnyttja fartygets utmärkta bastu och bad faciliteter inklusive stora panorama fönster som bjöd en underbar utsikt över vackra Åbo skärgård i kvällsskymningen., stärkta till kropp och själ efterbastu och bubbelpool spenderade vi ett par vakna timmar på att se oss omkring på fartyget. Sedan sömn.

Gårdagen. Tisdag inleddes reda 05:15 lokal tid med väckning och frukost ombord, en stund senare var båten i hamn och det var dags att beträda Svensk mark. Vi parkerade bilen ett stenkast från värta hamnen och väntade på att klockan skulle bli så mycket att Stockholm skulle vakna. Det blev en heldag i den Svenska kungliga med shopping, allmänt turistande och på kvällen en av resans höjdpunkter, DN galan, där bjöds vi på friidrott i världsklass och fin stämning.

Nu är det Onsdag morgon och vi har övernattat hos vänner i Uppsala och skall precis fortsätta vår resa, nu mot västkusten och den svenska tvåan Göteborg.

Hoppas att uppdateringen från vår resa skall ske mer regelbundet i framtiden, mycket hänger på hur blogspirit väljer att fungera och på tillgängligheten på trådlöst nät. Men ett hett tips är att noggrant följa med en resedagbok nära dej för att ta del av de senaste nyheterna och vändningarna på skandinaviens just nu hetaste roadtrip.

Bilder utlovas inom kort.

Senast jag publicerade ett inlägg var det dagen innan Junirippi startade, i dag, nio veckor senare har vi konfirmerat konfirmanderna från Augustirippi. I det avseendet är sommaren över, men mycket annat återstår ju. Två skriftskolor har alltså genomförts under dessa uppehållsveckor, mina första skriftskolor som sommarteolog och därmed flitig undervisare. Har änu inte riktigt bestämt mej för vad jag tycker om att undervisa, jag är lite kluven i frågan. Jag trivs bra med att stå inför klassen och jag vet att jag jag behärskar undervisandet ganska väl, men jag brinner inte för att i stor noggrannhet förbereda lektioner och jag vet med säkerhet att det inte är vad jag vill göra resten av mitt liv. Undervisa alltså, lärarplanerna som existerade i tankevärlden ännu för ett år sedan är, och har varit redan en tid definitivt placerade på översta hyllan och där kommer de att ligga i fall inget oförutsett händer.

Veckorna som passerat under uppehållet har naturligtvis innehållit mycket mer än rippiläger och annat jobb. Jag har fått dela den med så många av mina fantastiska vänner så ni vet i stort sett vad jag haft för mej, ni som inte vet (men vill veta) får väl fråga, dethär blir kommer inte att bli någon " så var mitt sommarlov" uppsats, dem är jag klara med... Men en fantastisk sommar har det varit.

Och en absolut höjdpunkt återstår ännu. I morgon åker jag tilllsammans med Dana, Jon och Sebbe på bilsemester, under en veckas tid skall vi njuta av vad våra nordiksa grannar Sverige och Norge har att erbjuda. Det kommer att bli kanon oh antagligen oförglömligt. Det bästa är att allt i princip är oplanerat.

Mycket finns att skriva och filosofera kring efter två månaders uppehåll, men nu är det dags att dra streck. Fint attt vara igång med bloggandet igen, provar med lite nya färger dessutom, är dock inte helt övertygad om förträffligheten i designbytet så bli inte överraskade ifall jag byter tillbaks inom en snar framtid. Nu skall det förhoppningsvis bli riktigt tätt med uppdateringen den närmaste veckan eftersom min trogna HP slår följe på bilsemestern, en ständigt nyuppdaterad resedagbok utlovas härmed 7 dagar framöver på denna blogg.