Björn

Att ha en en korthållare, eller smartcase som är det ursprungliga namnet på uppfinningen är en vanligt förekommande trend i dagens värld. jag äger också en dylik, som jag dessutom tycker om och använder i dagligt bruk. Man kanske kan säga att de har egenskaper som inte är speciellt praktiska, som att de är små och att man inte kan lägga mynt i den. Men det kan jag leva med eftersom jag tycker att dessa opraktiska petitesser upphävs av den coolhetsfaktor som nämnda produkt innehar, och yta är ju allt gär i livet..

Men i varje fall, som tidigare nämnt är det ju i dag ett väldigt vanligt förekommande fenomen att dessa inventioner syns i vardagen, men för att skryta lite så tänkte jag säga att så inte riktigt var fallet när jag fick min. Jag var i varje fall min bekantskapskrets den första som ägde en, så på den punkten kan jag i varje fall inte anklagas för att vara någon trendslav, och det är ju alltid skönt att komma undan det åtalet. Det var förresten en gåva av syster Nina(julklapp, eller födelsedags present, minns inte säkert.) Men tack. Den har varit till mycket glädje.

Orsaken till att jag plötsligt tar upp detta inte allt för väsentliga ämne är att jag tänkte berätta att min smartcase har fått vara ute på en del äventyr under sin livstid, inte minst den senaste tiden. Senast i går upptäcke jag att jag inte hade den med mej när jag kom hem efter en dag på skolan, eftersökningar i alla möjliga och omöjliga fickor samt en runda till fakulteten där jag trodde att jag lämnat den förblev resultatlösa och jag började ta reda på vilka nummer som skulle ringas för att spärra bankkortet och var lite småbitter över att antagligen tvingas tillverka nya kör och studiekort. Min sista chans att hitta den var ifall jag glömmt den på student restaurangen Gadolinia, det händer nämligen ibland att jag efter att ha betalat placerar korthållaren på brickan och glömmer dit den när jag avslutar måltiden och placerar den i "brick kärran" (tipsa gärna om ni vet nåt bättre ord än brick kärra) detta brukar jag dock upptäcka när jag köper mitt eftermiddagskaffe så då blir det åtgärdat med detsamma. I går drack jag dock inget kaffe så risken fanns att den kunde ligga där.

Problemet var bara att gadolinia var stängt så jag var tvungen att vänta tills i dag innan jag kunde ta reda på hur det låg till, till min stora lycka visade det sej att det var just vad som hade inträffat, den uppmärksamma kökspersonalen noterat detta och tagit den tillvara och överlämnade den till mej i dag på förmiddagen.

Detta är dock inte den enda strapats min korthållare varit med om, den har också övernattat på min lokala R Kiosk samt varit skrämmande nära att lämna på en liknande "brick kärra" i Oravais. Från och med nu skall det bli bättre ordning och reda och inga korthållare på någon bricka!

Fotnot: Korthållaren på bilden har ingert med korthållaren i texten att göra

Tillbaks i Åbo och i vårvärmen då efter att ha avnjutit påsken uppe i Jakobstad. Det var lika fantastiskt som vanligt att få träffa alla där hemma igen. Golf säsongen inleddes rekordtidigt på en fortfarande frusen gräsmatta vid remson, 3 inte allt för välspelade hål blev det tillsammans med Rasmus. Och trots att nu spelet inte var lysande så stillades i varje fall abstinensen en aning. Men förväntan inför golf sommaren är fortsättningsvis stor, har funderat en del och bestämt mej för att den rent resultatmässiga målsättningen blir att sänka handicappet till 36. Vi får se hur de går.

Chelsea stormar för tillfället fram inom såväl engelsk som europeisk fotboll. I helgen krympte avståndet till Manu Premier League till enbart 3 poäng, i tisdags besegrades Valencia i Champions League kvartsfinalen. Nu väntar Liverpool i semin. Vi har revanch att ta. Och inkommande lördag är det dags för FA cup semifinal mot Blackburn, där är det bara seger som räknas. Jag sa det redan för ett par månader sedan, vi går en blå vår till mötes.

Nu ä det dags för föreläsning, övningar i masskomunikation skall det bli i tre timmar framöver, men allra först. Kaffe.

Har varit lungt på bloggfronten ett tag nu, inspirationen har lyst med sin frånvaro i ett par veckors tid så jag bestämde mej för att ta ledigt från skrivandet. Men nu är det påsk och jag är tillbaka mer laddad än någonsin. Befinner mej på hemmaplan i Jeppis för att fira högtiden. En stor och viktig högtid förresten, den största inom kristendomen, men julen tänker nån... tjaa, utan påsk ingen jul, det är viktigt att komma ihåg.

Hur skall man komma igång med påskfirandet då, känner mej ganska rastlös för tillfället, planerar att utföra någon form av fysisk utövning inom kort för att råda bot på rastlölsheten. Helst skulle jag spela golf(om nu det kan räknas till en fysisk ansträngning), men gräset är nog fortfarande för vått, skulle kuna tänka mej att "fara å rull" men den starka vinden avråder liksom mina aningar om att staden inte fått bukt med gruset på asfalten ännu i vår, som i Åbo, där är det veckor sedan asfalten rengjordes. Men så har det också rått medelhavsklimat i den staden sedan början av mars...

Men någon typ av fysisk aktivitet blir det nog under efter ett tag. På tal om det så är det många av mina kompisar som berättat att det inte var många år sedan som de inte alls fick gå ut på långfredagen eller i alla fall inte innan ett visst klockslag. Har funderat på detdär men kan inte dra mej till minnes att det skulle ha varit så under min egen barndom, men kandke jag minns fel. Har i varje falll inga trauman från det men är glad att det inte är en speciellt vanlig praxis längre (tror jag), döda religiösa traditioner är nämligen inge hitt. Det om något tar liv av anden. Bättre då att minnas med tacksamhet och glädje vad som hände och varför vi firar påsken. Det är trots allt en glädjens högtid!

Nu: Dagens andra morgon kaffe, eller kanske första förmiddags kaffe, är inte säker på hur jag skall räkna. Men i varje fall; Välsignad påsk på er allesammans