Björn

Våren är en fantastisk årstid på många sätt. En baksida som dock är speciellt iriterande i år är den mängd damm som finns överallt. Inte minst i min lägenhet. Efter att ha genomfört en hyfsat grundlig städning i helgen tog det bara några dagar innan det återigen var tjocka dammlager på glasbord TV rutan och alla andra möjliga och omöjliga ytor. Men nu skall jag sluta bry mej om det, det är bara konstatera att ifall man på alvar vill ta upp kampen med dammet under denna årstid får man ge upp all annan verksamhet. Så långt är jag inte beredd att gå.

Hoppas ingen missade Chelseas båda mål i gårdagens FA cup kvartsfinal, det var två riktiga pärlor av Shevshenko och Wright-Philips.

Nu: Lunch på kåren med Syssi och Janek, på eftermiddagen final i akademiserien i innebandy.

Röstprocenten sjönk igen, kring 66% om jag minn rätt. Hur illa är det egentligen att allt färre utnyttjar sin demokratiska rättighet. Den första tanken är att det verkligen är illa ställt med demokratin när bara 2/3 går till valunorna. Men är det faktiskt så dåligt?

Enligt mej kommer det alltid att finnas en grupp människor som inte är så intreserade av vad som händer i samhället, som känner att de ändå inte kan påverka eller liknande. Denna grupp må vara passiv, men de är absolut inte apatiska. När det blir tillräckligt illa kommer de nog att vakna till och börja göra sin röst hörd. Men att de fortfarande nöter på utan att rösta får till viss del ses som ett gott betyg till demokratin, det måste ändå gå något sånär bra när man anser sej inte behöva göra något.

Som exempel kan man ta valen i Tyskland i slutet av 1920 och början av 1930 talet. Då hade varje folkgrupp vaknat till liv, röstningsprocenten var över 95%, alla var missnöjda och sökte efter ett enkelt alternativ. Och så gick det som det gick.

Men trots allt, mycket under 66% skall det inte gå om demokratin skall fortsätt att må någorlunda gott. Så, nästa gång det drar ihop sej till val, kom ihåg at rösta.

Till sist:

Min kandidat kom in.

Så var valet klart. Samlingspartiet blev de stora segrarna, socialdemokraterna förlorarna medan centern fortsättningsvis är största partiet. Grattis också till SFP som kämpade sej till ett nytt mandat.

Den största snackisen är naturligtvis samlingspartiets succe (+10 mandat) och socialdemokraternas katastrof (-8 mandat). Varför blev det då såhär? de flesta experter som utfrågades igår var uppriktigt förvånade och hade inte riktigt svaret på varför denna historiskt stora högervridning ägde rum, man bedömde trots allt att SDP hade gjort ett gott arbete, framför allt på den ekonomiska fronten och att man dessutom hade fog för de 4 miljarder som man lovade skulle komma folket till godo under kommande valperiod. Hur kunde det gå såhär illa?

Min personliga teori är att högervindarna som nu verkar blåsa inte i första hand behöver bero på att allt fler nu fått upp ögonen för det privata föratagandet och den kapitalistiska marknaden eller att folket ens är missnöjda med SDPs arbete de senaste åren. Jag tror överlag inte att de traditionella ideologierna står speciellt högt i kurs just nu. Jag tror snarare att gårdagens resultat är en klar spegling av den kultur som råder i samhället, då tänker jag i första hand på den kändiskultur som verkar vara ett starkt fenomen i det postmoderna samhället. Den enskilda väljaren är inte längre speciellt intreserad av hela partiprogram eller ekonomiska system. Man röstar helt enkelt på den person som verkar mest sympatisk.

Så har det naturligtvis till viss del fungerat under hela demokratins historia, men aldrig i så stor utsträckning, för inte så länge sedan hade hade det nog varit en total omöjlighet att samlingspartiet skullle sno så många tidigare SDP röster bara på grund av att Kaitainen verkar sympatisk. Men partilojaliteten existerar inte på samma sätt längre som tidigare.

Ser man valresultatet i dethär ljuset går det till viss del att förstå varför det gick som det gick. Heinäluoma var helt enkelt alldeles för grå och tråkig i sällskap med de betydligt mer karismatiska Vanhanen och Kaitainen, för att inte tala om röstmagneten Sauli Niinistö som också figurerade en hel del i debatten.

Nu märkler jag att detta utvecklats till ett försvarstal för SDP. Det är inte alls meningen, jag röstade själv inte på dem. Det är snarare några tankar kring en ny röstningskultur som blir tydligare för varje val.

Jaha, dags att göra något åt utmaningen då. Det blir nog första gången i mitt liv som jag väljer att inte dissa dylika kedjereaktioner. Men man vill ju inte heller ge bilden av att vara världens tråkigaste männska.

Ni vet hur det funkar, man skriver 6 knepigheter om sin person/personliga upplevelser eller liknande och ger sedan utmaningen vidare till 6 st andra bloggare. enkelt.

Som ni kanske uppmärksammat är jag inte den första i bloggvärlden som genomgår denna prövning och att hitta 6 ännu oförstörda själar blir ungefär lika enkelt som att hitta 6 L i mitt studentbetyg, men nån skall jag väl i varje fall finna att passa bollen vidare till. Det vore ju tragiskt om man vore den som gjorde att en av grenarna slutade växa...

Jag blev alltså utmanad av Ida

Jag utmanar vidare (hittade inte 6 st.)

Syrran
Jon
Dana
Cessan

Då va formaliteterna ur världen, till utmaningen.

1. Är sjukligt noggrann med ordningen i mina köksskåp.
2. Jag rakade benen för ett par sommrar sedan bara för att få avnjuta en kort chockad reaktion.
3. De få gånger jag dricker öl är det mörkt engelskt öl.
4. Jag ser ungefär 45 Chelsea matcher per år.(på tv alltså)
5. För varje år som går tycker jag allt bättre om att umgås med människor.
6. Jag kan nästan alla Europas huvudstäder utantill.

Kort anekdot från gårdagen:

Var och handlade till Anttila igår kväll och passade samtidigt på att panta lite flaskor. När jag kommer till kassan efter att ha handlat sådär lagom mycke och skall betala 7,40 till tjejen i kassan tar jag upp den skrynkligaste 5 euron jag någonsin sett samt min flasklapp som visar sig vara värd exakt 2,40 alltså precis jämna pengar. Det var inte svårt att se vad kassaflickan tänkte... stackars kille som tagit sina sista pengar och dessutom pantat flaskor för att exakt få ihop till lite lök, en gurka och saft. Hade god lust att säga något i stil med "det är inte som det verkar" men jag stod istället helt tyst och flinade lite för mej själv.



Förresten, till alla er som någongång sett Bamse på TV, ni bör inte missa detta inslag

Det är vår i Åbo nu, 5-10 grader varmt, solen skiner, trotoarer sopas och studiemotivationen avtar. Skulle egentligen sitta inne och plugga statsvetenskap hela dagen i dag, men varför skulle man göra det när man kan umgås med sina underbara vänner. Hur som helst skall jag ha läst 250 sidor till fredag, vi får se hur de går.

Dessutom skall jag passa på att berömma mej för ett vältaget beslut. Jag beslöt nämligen efter att ha konsulterat den alltid lika vise Rasmus att inte slarva med mej vinterjackan till Åbo när jag kom igår. "Divut" tyck Dana men än så läng har det visat sej vara rätt beslut.

Men nu blir det nog trots allt att traska hem genom det vårskimrande Åbo, dra ner persiennerna, koka kaffe och ta i tu med mina akademiska plikter. Tungt men nödvändigt.

Just det, har blivit utmanad också. Skall ta i tu med det, men inte i dag.

8.3. Internationella kvinnodagen, grattis alla kvinnor säger vi då...

Hemma på Ahlströmsgatan är det mestadels lungt, jag fortsätter med min semester som egentligen går ut på att jag är hemma och pluggar. Men det blir mestadels annat, som internetsurfande, filmtittande, deckarläsande, allmänt filosoferande och inte minst sömn. Men som konstaterat, ingen större dramatik, utöver att jag hade igång brandlarmet då.

Till sist:

--- Igår drabbades jag av den värsta förkylningattacken på väldigt länge, men den var som bortblåst i morse---

--- Chelsea gick efter en del besvär vidare till kvartsfinal i Champions Leuage, sammanlagt 3-2 mot Porto---

--- Till skilnad från 80-tals deckarrullarna missar de moderna kriminalskapelserna ofta att få med samhällskritiken på ett snyggt sätt. "Beck, Gamen" är ett lyckat undantag"

--- I morgon vid lunch lottas kvartsfinalerna, hoppas på Bayern Munchen---


--- I min frånvaro avslutade lilla björnen övre slutserien med en prydlig 7-2 vinst och säkrade därmed seriesegern, nu väntar semifinal mot nyykaabi---

Till allra sist:

--- Inte alla tentböcker har ett kapittel som heter "Roulett bakom okunnighetens slöja - John Rawls och rättvisan" men det har boken "ideologi och politik " som inte heller i övrigt lever upp till god tentlitteraturs kultur eftersom den är både intressant och hyfsat lättläst---

Jag har skidat i helgen. Japp ni läste rätt. Med nyinköpta monoskor(klar kandidat till topp 5 listan över fulaste finlandismer) och pappas gammla skidor gav jag mej ut i spåret. Min skidkompis Frida hade dessutom bestämt att vi skulle skida 18 kilometer. Det gick väl sådär kan man säga, jag lyckades nog komma runt de 18 kilometrarna, uthålligheten är det inget fel på. Men på grund av en aning bakhala skidor och en snällt sagt bristfällig teknik blev det lite bambi på hal is över det hela. Tekniken var faktiskt så dålig att ja fick ge upp alla försök till fotarbete och därmed var det dubbelstakning som gällde hela vägen. Detta resulterade i att jag ännu i morse hade lätt kramp i armarna och rejäla blåsor på tummarna. Men lite blodad tand gav det allt, blir nog attt ge sej ut på en tur ännu i veckan. Måste bara se till att ha välsmort material till den gången så kanske det går lite lättare. Måste kolla med någon som förstår sej på detdär, nån slags tejp är ett råd jag har fått från flera olika håll, kanske borde prova det.


---Har arbetat i helgen också, tre dagar som inhoppare i Halpa-hallis lager, en fröjd som vanligt, men jag störs över att så mycket på det stället ger ett så billigt intryck, det behöver ju inte vara oprofsigt och amatörmässigt bara för att det heter Halpa-halli, det är till exempel med största sannolikhet den ända firman som levererar fågelfrön, underkläder och gunghästar i samma låda när det skickas från centrallagret till affären, bara en sån sak...---