Björn

Mindre än en vecka kvar till den stora julaftonen, såhär några dagar innan är det rätt intressant att sitta och reflektera kring allt som omgärdar denna kristna och komersiella högtid.

Det är ganska mycket, eller vid närmare eftertanke, väldigt mycket. Tomtar, skinkor, gröt, prydnader...ja ni vet, den listan kan man fila på hela natten om man så önskar . Tänkte vid detta unika tillfälle filosofera en aning över ett av ett av julens allra mest kännspaka fenomen, nämligen julmusiken. Den som alla avskyr från januari till november men alla älskar i december.

Jag avskyr nästan alltid all julmusik, med vissa undantag då. Eftersom jag förtjänar mitt levebröd på en affär som just nu känns mer som jultomtens verkstad(dock inte lika smidig) än som ett varuhus har folk överseende och förståelse för att jag med jämna mellanrum uttrycker mina högst populistiska åsikter om julmusiken. Men sanningen är faktist den att jag har haft svårt med tomtetrudilutterna långt innan jag hamnde på halpa-halli mitt i julkomersen.

Dock har timmarna på HH hjälpt mej finna en ny avigsida med julmusiken, nämligen den finska, inget ont om språket, men varför måste varje finsk julsång sjungas av en barnkör? säkert gulligt om man har sitt eget barn med i kören, annars bara påfrestande.

Men julmusiken överlag då, två verkliga hatobjekt är nog de gammla klassiska dängorna "julen är här" och framför allt "bjälllerklang". Speciellt den senare har en förmåga att väcka destruktiva känslor inom mej.

Sådär ja, då va den låga sparken utdelad mot julmusikens väsen, nu är alla säkert bittra och arga på mej, tjaa, det är fritt fram att kritisera mej, fördöma mej eller slå mej med små tygtomtar men jag kommer inte att ändra mej.

Men till sist, det finns ju som jag nämnde tidigare undantag, lysande sådana till och med. Mina två absoluta favoritjulsånger, de två mäktiga psalmerna "härlig är jorden" och framför allt "dagen är kommen" i dessa två sånger fångas julens stämning och budskap upp på ett sätt som Christer Sjögren bara kan drömma om!

Och så tilll allra sist, Bing Crosbys storsäljande klassiker "i`m dreaming of a white cristmas" ser ut att få en verklig betydelse också på våra breddgrader tack vare eller skall jag kanske säga på grund av klimat förändringarna. Det är förresten också en rätt okej jullåt, men den svenska översättningen... hoho

Kroppen känns tung och slö i dag, det har sina orsaker. På tisdagmorgon kl:06:00 var det nämligen dags för den traditionella grötfesten som ordnas av TF:s förstaårs studeranden, en annan mer godtycklig tradition som omgärdar denna något bisarra företeelse är att det skall vakas natten innan, och det gjorde jag. Tillsammans med några andra tappra teologer spelade vi spel, drack glögg och hade det mysigt hela natten fram tills det var dags att bege sig iväg till grötfrukosten.

Att direkt efter den väldigt fina och stämningsfulla festen bege sej hem för att sova var inget gångbart alternativ efter som jag hade två mer eller mindre inspirerande föreläsningssessioner att se fram emot..Efter att med viss möda hållit ögonen öppna under lektionerna var det så äntligen dags att söka sej hemåt. När jag slutligen var framme vid Universitetsgatan 41 var klockan redan 4 och efter mat och dusch när jag lade mej på sängen visade uret 5 på eftermiddagen. 33 vakna timmar i sträck var det. Jag var ganska trött.

Kring 22 vaknade jag till och i något som kan liknas vid vaket koma tillstånd såg jag Chelsea besegra Levski Sofia i Champions League. Sen: 12 timmar sömn.

***

I dag har jag sovit, dissat okänd soldat och varit på självständighetskaffe till Rasmus, alltid lika trevligt att vara gäst där.

***

I morgon är det årets sista tent och därmed börjar terminens studieprestationer vara ombesörjda. Skall man sammanfatta studiehösten man man väl säja att det har blandats och givits...

***

Längtar till Jakobstad nu också, länge sedan jag var där, skall bli så skönt att komma hem lite, blir kanske på lördag, eller mer troligt, på måndag. Ser fram emot att träffa familj och vänner, även att jobba skall bli skoj.

"När jag var barn talade jag som ett barn,
förstod som ett barn och tänkte som ett barn.
Men sedan jag blev vuxen har jag lagt
bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull
spegelbild; då skall vi se ansikte mot
ansikte. Ännu är min kunskap begränsad;
då skall den bli fullständig som Guds
kunskap om mig. Men nu består tro, hopp
och kärlek, dessa tre och störst av dem
är kärleken."

1 kor. 13:11-13