Björn

Det är måndag idag, en ny vecka börjar och livet rullar på. Ute skiner solen och termometern visar 25 grader och sommaren är på väg in i andra andningen efter ett litet uppehåll.

Jag har börjat jobba också, en vecka som lagerkarl på Halpa-Halli, trivs riktigt bra såhär långt. Det stora minuset är nog de tidiga morgnarna, att börja dagen 06:00 är inte alltid så roligt, men denhär veckan jobbar jag kväll och börjar inte före 14:00, men då känns det ju som om hela dagen går åt i stället, allt har ju sina för och nackdelar...

Har haft en väldigt skön helg , mycket vila, mycket kompisar och en fantastisk gudstjänst vid ebeneser, det blir inte mycket bättre. Har besökt ebeneser kyrkan ett antal gånger under våren och trivs verkligen bra, människorna där är fantastiska och hela gudstjänsten med allt vad det innebär känns frächt och äkta.



Will You lift me up with tender care?
Will You wash me clean in the palm of Your hand?
Will You hold me close so I can thrive?
When You touch me, that's when I know I'm alive

Jepp, det är Newsboys, och dom kommer att spela i Åbo i November...

Till sist:

--Lite småkul att Finland vann ESC--

--Viktig match för JARO hemma mot KuPS nu på Torsdag--

--För övrigt tycker jag det är dags attt lägga ner tävlingen--

--Äntligen är Hocky VM över, såg kanske sammanlagt en och en halv match och var nära att få tinnitus av alla gastutor, kan ingen förbjuda dem?!--

Till allra sist:

--GOAl är en riktigt patetisk film.--

Premierleague 2005-06 är över. Chelsea är back-to-back-champions. Det känns mäktigt, nästan overkligt. Det som för några år sedan kändes så avlägset har nu hänt, två år i rad. Overkligt var ordet. Det var en mycket bra höst samt Jul och nyårs period som lade till grunden till guldet. Våren var sisådär...

Hjältarna är många, till först naturligtvis: Lampard och Terry, de givna ledarna, alltid outstanding. Men även andra förtjänar att lyftas fram, jag tänker då på grovarbetare som Gallas och Makelele. Vilket otroligt jobb de gör, match efter match, nästan helt utan uppmärksamhet, riktiga vattenbärare. Naturligtvis måste jag nämna Joey(Joe Cole) vår i särklass bästa ytter denna säsong, den killen har ett stort Chelsea hjärta och dessutom den spelare som utvecklats mest under året, alltid full fart. Även Didier Drogba förtjänar ett omnämnande efter at ha gjort en bra vår när resten av laget var lite på dekis. Och sist, men aldrig minst, the special one, Jose Murinho. Älskad av Chelseafansen, hatad av alla andra. En mästare på att tända laget, på att skapa en vi mot de känsla. För det är vad det handlar om idag, Chelsea mot världen. Alla hatar oss, vi hatar alla.

Det har alltså varit en bra säsong,absolut, är vi nöjda? njaa. Måste ärligt bekänna att laget inte riktigt levde upp till mina förväntningar, det var sämre än förra sässongen. Det var för många spelare som underpresterade. Robben, Duff, Carvalho, Ferreira är några. Ser vi till nyförvärven(Essien, Del Horno, SWP och nygammla Crespo) var resultatet blandat. Essien lyckades bäst men var nog inte så stabil som jag hoppats på, han kommer däremot att bli viktig för Chelsea framöver. Crespo blandade och gav, Del Horno inledde lovande men sjönk snabbt igenom och blev en stor säkerhetsrisk när han var inne. SWP tog inte riktigt till vara på de chanser han fick. Middle season värvningen Maniche skall vi inte ens diskutera.

Rent resultatmässigt var det viktigaste att vi försvarade PL titeln, det är en stor bedrift, men cuperna lämnade en del övrigt att önska, i CL ställdes vi mot Barca redan i åttondelen. Otur. När Del Horno dessutom drog på sig ett onödigt rött kort hemma på The Bridge, var CL ävetyret slut. I ligacupen åkte vi i tidigt skede mot Charlton, det gör inget, den cupen behöver vi inte. Årets snöpligaste förlust kom istället mot Liverpool i FA- Cup semin. Riktigt jobbigt speciellt med tanke på att Joey hade ett jätteläge att kvitera i slutminuterna. Men nästa säsong tar vi dem. Bring on the scousers!!

Om i ser fram mot nästa säsong då,nyförvärv, det snackas ju en del, det mesta är tomt prat, dumt pray, silly season heter det ju. Personligen hoppas jag att det inte blir någon större aktivitet, vi har det lag vi behöver, Jose måste få tid att bygga ihop det bara. Det får inte komma en hop världsstjärnor inför varje säsong. Det blir ingen kontinuitet, det blir ett ont ekorrhjul, ett Real. Det sägs att Ballack är klar, är inte helt komfortabel med det, det luktar galacticos lång väg. Vi har mittmittfältare, Lamard, Essien, Maka, Guddy och min personliga favorit, unge Lassana Diarra, den nye Makelele. Vi behöver ingen filmande Tysk.

Två spelare önskar jag mig inför nästa säsong. Wayne Bridge, som är vår spelare men som varit utlånad till Fullham, samt den unga lovande anfallaren Carlos Tevez från Corinthians.
Många spelare ligger i riskzonen att åka ut. Geremi, Carvalho, Del Horno, Duff, Crespo, Maniche. Jag tror att tre ryker, vilka det blir har jag ingen aning om. Hoppas på Carvalho, Del Horno och Maniche.

Detta var en liten, eller ja, i varje fall en tillbakablick på föregående säsong och lite tankar om nästa, mer kommer säkerligen när säsongstarten närmar sig. Det bara tre månader dit. Det blir tungt, man får försöka hålla huvudet över vattenytan med hjälp av finsk fotboll.

KEEP THE BLUE FLAG FLYING HIGH!

Dags för fortsättningen i serien Björns hektiska vårveckor. Det skall handla om en riktigt rolig upplevelse, Levi resan. Håll till godo.

En sliten minibuss, 8 förväntansfulla ungdomar, ett stort antal åkdon, och ännu fler påsar och lådor med mat, det mesta hade Daniel fixat från Snellmans. Klockan var omkring 9 när alla resenärer var uppsamlade och med mottot ät mer än du förbränner styrde vi minibussen norrut, mot världscup orten Levi. Tomas körde.

Efter en lång åktur(typ 9 timmar) var vi till slut framme vid vår stuga. Vi packade upp och åt vår
första måltid innan det blev dags att gå å lägga sig, nästa dag skulle det rännas.

Backarna öppnade 10. Vi siktade på att vara där då, d jick väl sådär... 20 över var vi vid Levi ski center och en stund senare hade alla köpt liftkort och vi tog sikte på etälärinteet där vi hade för avsikt att börja vår dag. Åkningen kunde äntligen börja. Under de tre följande dagarna njöt vi sedan av sköna naturupplevelser, underbart väder och farten i backarna. Att snön inte var den bästa på eftermiddagarna kunde man leva med då vi inte såg till ett enda litet moln och termometern visade omkring 15+grader under våra tre dagar. Relativt smärtfritt blev det också, ett lätt sträckt knä och lite ömmande vader får räknas som de allvarligaste incidenterna.

På kvällarna handlade det om bastu, mat och avkoppling. Framför allt mat. Ur menyn kan nämnas exempelvis grisfile med gräddpotatis och flygande Jakob.

Skall inte ge mig på att försöka redogöra desto mer för resan, blir bara besviken av att försöka förklara hur fantastiskt det var, orden räcker inte riktigt till. Men skall i varje fall passa att tacka alla som var med på resan, Lina, Laila, Jennie, Elin, Frida, Tomas och Dana. Ni är fantastiskt fina människor, det var en välsignelse att få uppleva den här resan tillsammans med er.

För fler reseskildringar hänvisar ja till Linas och Lailas bloggar där det mycket väl kan dyka upp kommentarer om vårt lilla fjälläventyr.

Bilder utlovas också inom kort på denna sida.


Till sist:

Jaro förlorade öppningsmatchen i FM ligan, 1-3 mot Mariehamn

Ishocky VM börjar imorgon, nån som bryr sig?

Chelsea är mästare i PL för andra året i rad

Nej, inte jag heller...

Miniserien möbelhandlarens dotter i SVT är magnifik TV underhållning

Nästa Onsdag skall jag och Daniel hälsa på Sebbe

7.5 19:30 JARO-Haka

Till allra sist...

Glassen är verkligen inte det samma som under Sunice tid.

Det har gått en tid nu, sedan jag senast uppdaterade sidan. Orsakerna är flera, lätja är en, men inte den största. Det har nämligen varit ett par lite mer hektiska veckor i Björns liv. Tänkte bjuda på ett litet axplock av det som upptagit min tid, kraft och energi den senaste tiden.

Gjorde läsårets sista vecka i Åbo, speciellt mycket studier blev det inte, ett filosofiprov(gick sådär), gennomled en sista föreläsningen, svettades i Kuppisparken med allehanda idrottsaktiviteter ett par kvällar och sist men inte minst blev det en liten studieresa till Helsingfors. Den tänkte jag berätta lite om.

Vi startade med buss tidigt på morgonen från TF. Målet för dagen var ett flertal kyrkliga instanser i vår vackra(nåja) huvudstad. Först på turen var kyrkans central för det svenska arbetet, vi fick veta en del om vad de gänget sysslar med på dagarna. En hel del faktiskt. Utan att gå in på närmare detaljer när det gäller den saken kommer vi istället till höjdpunkten för dagen. Vi fick träffa Erik Wikström. Biskopen i Borgå stift. Han berättade för oss väldigt personligt om sin egen uppväxt, studietid och om hur det är att vara biskop. Både positiva och negativa sidor, för mej blev mötet en klar positiv upplevelse, jag kan inte på något sätt förneka att jag haft fördomar mot honom men dessa förutfattade meningar visade sig vara klart överdrivna. Det må ha kommit en del grodor ur hans mun genom åren men det är ingen tvekan om att killen har hjärtat på rätt ställe.

Efter ett mindre berättansvärt besök på FMS var det dags att spana in Kyrkpressen. Tidningen som alla får men ingen läser. Nåja så är det väl kanske inte riktig, personligen slukar jag varje nytt nummer(det handlar om en teologisk åkomma). Det skall sägas att KP är den tidning i Svenskfinland som har överlägset störst upplaga. Efttersom jag själv är intreseserad av media och journalistik var det extra intressant och till och med lärorikt. För första gågen såg jag vilket stort och seriöst jobb redaktionen faktist gör, och även om jag alltid bedyrat att jag aldrig vill jobba på den tidningen måste jag medge att jag blev lite lite intresserad...

Efter KP besöket var det dags att söka sig tillbaks till Åbo, lite över 7 stannade bussen utanför teologiska fakulteten på Biskopsgatan i Åbo. Tack vare ett impulsbeslut satt jag på tåget till Bennäs redan klockan 8. Det blev lite stressigt, men jag hann. När jag väl fått ordning på mig själv och alla mina väskor var det dags att sätta sig ner och andas ut. Skolan var slut. För det här året.

Ber att få avsluta medd de ord som Biskop Erik skrek efter oss när vi skyndade iväg till FMS: Gud välsigne er, Herren lever. Kom ihåg det.