Björn

 

Nytt år med nya tankar, texter och teorier.

 

Vi inleder med ett konstaterande. Det är mycket att tänka på nu.

 

Jag oroar mig för den inhemska ligasäsongen. Det ser inte bra ut för Jaro. Den europeiska fotbollen höjer tempot nu igen, två matcher i veckan är det som gäller för Chelsea nu framöver. Ifall det får som det ska i champions gäller det tempot ända fram till maj. Dessutom går silly season in i sin sista vecka nu och det tenderar att bli en hysterisk om än intressant tid. Afrikanska mästerskapen är i full gång och kräver lika så ett visst mått av uppmärksamhet. Utöver fotbollen ska man se efter så att alla de finska NHL lirarna håller sig skadefria inför OS. Det sistnämnda går det ju lite sisådär med.

 

Och mitt i allt detta är det meningen att jag skall sitta i skolan mellan 9 och 7 för att lära mig webjournalistik och annat. Vilka krav.

 

---

Svenska fans delade i dag ut priserna till de bästa svenska sportjournalisterna. Föga överraskande var det den formidable fotbollsnörden Erik Niva som tog hem flest priser.

 

---

Lever just nu utan egen dator sedan min mac varit med om en ganska otippad elektrisk olycka.

 

---

D spenderar en del dagar i vasa och vårt kvällsprogram består till stor del av fotboll, bastu, film mat och kaffe. Jsg vet, det är tufft men någon måste göra det.

 

---

På tal om OS. Undrar om den ryska bobåkerskan med kvalitetsnamnet Alexandra Radionova ska delta i år.

 

---

Niva och Simon Bank hade tidigare en europablogg på aftonbladet, den lades dock ner eller tog i varje fall en längre paus för ett tag sedan. Ett beslut som sabbade en hel del för min vardag.

 

---

Att sakna dator är att sakna spotify är att sakna Melissa Horn.

 

---

Jag och D står strax inför ä ännu ett tufft beslut. Ska vi välja bastu eller förlängningen mellan Kamerun och Egypten.

Som sagt: mycket att tänka på nu.

Så har då julen hälsat på igen. Besöken blir bara kortare med åren känns det som. Som liten gjorde man allt för att den magiska julen skulle börja vid första advent och sedan ville man liksom aldrig släppa taget, i varje fall inte innan trettondagen eller Knut. Nu mer är visiten mer av det franska slaget. Snabbt in, snabbt ut. Men jul och nyårstiden är alltid en fest. Vännerna är hemma och förgyller och berikar livet. Alltid en fantastisk och nyttig påminnelse om hur bra jag har det. Dessutom har vintern bestämt sig för att sträcka upp sitt kalla vita huvud och vägrar att ta ner det. Vackert men kanske lite opraktiskt.

Annandag i dag. Boxing day som vi kallar den. Legendarisk fotbollsdag borta på öarna. Full omgång i Premier Leuage. Så har det alltid varit den 26:e. Chelsea möter Birmingham.

Som ni vet, det har varit mycket Chelsea på bloggen genom åren. Laget har varit mitt sedan lågstadietiden, det är snart 15 år sedan. Till en början inte så allvarligt. Det var mest via text tv man såg hur det gick. Någon enstaka gång visades Chelsea i TV. Jag visste inte så mycket om klubben . Att laget var från London, hade blåa tröjor och att Zola lirade där var ungefär vad jag kände till. Genom åren blev det mer fanatiskt. Jag fördjupade mig i det mesta som hade med Chelsea att göra, Canal+ började visa PL och jag kunde se nästan alla matcher. Efter några år märkte jag att jag verkligen älskar laget. Hur Chelsea presterar styr mitt humör. Går Chelsea dåligt har jag ofta en klump i magen.

Det är så det är att älska ett lag, det är som kärlek är mest alltså. Och precis som med kärleken till mänskor är det sällan något som föds över en dag. I varje fall inte den kärlek som består, som klarar också de hårda prövningarna, då vi inte längre kan välja att inte älska.

Att vara förälskad är som bekant en annan sak, det är lätt att bli förälskad i allt och alla.Lag och mänskor. Det är lätt att bli förälskad i skolans snyggaste tjej, det är lätt att bli förälskad i FC Barcelona. Många har de senaste åren blivit förälskade i just Barca. De har ju Messi, de spelar så vacker fotboll. Vad många inte tänker på är att det kommer en tid efter Messi, en tid då Barcas spel kommer att vackla. Då kommer många av dagen fans gå över till något annat framgånsrikt lag. Då Barca inte längre kan leverera som i dag. Förälskelse alltså – inte kärlek.

Själv blev jag förälskad i Chelsea när jag såg den magiske Gianfranco Zola styra och ställa som han ville på Stamford Bridges bruna gräs (planen var alltid i uselt skick på 90-talet). Sedan dess har kärleken växt sig starkare, jag älskar laget Chelsea, inte för någon enskild spelare, inte för att man spelar på ett visst sätt inte ens för att man i år har en sinnessjukt vacker tredje dräkt. Utan helt enkelt för att det är Chelsea.

Det är som kärlek är mest. I bland, till och med ofta är det fantastiskt. Segrar och glädje. Andra gånger blir man förbannad, arg och besviken när laget och dess spelare sysslar med märkliga mutor, inte ger sitt bästa eller beter sig allmänt osympatiskt. Det finns många drag i dagens Chelsea jag direkt ogillar, men kärleken ligger i att se förbi, se laget Chelsea, inte på operfekta yttre omständigheter. Koncentrerade vi oss enbart på dem skulle vi aldrig kunna älska. Varken mänskor eller lag.

I dag är det lika lätt att bli förälskad i Chelsea som det är svårt att älska dem. Laget är en vacker attraktiv rik skapelse som köper in stjärnor och presterar fin fotboll och resultat. Men för oss som var med under tidigare år är det inte så lätt att känna igen sig. Vi som är vana med det öppna, sympatiska oförutsägbara Chelsea får ibland tungt att andas med det varumärke som i dag är Chelsea FC. Men som sagt, det går inte att välja att inte älska. Så vi sitter där framför TV:n, ser matcherna följer alla nyheter inom klubben, gläds, fröjdas, lider och gråter med klubben i våra hjärtan och drömmer om att Zola en dag skall bli vår tränare.

Det är därför jag respekterar alla som älskar ett lag, må det sedan vara Liverpool, Barcelona, Dortmund eller LBK. Alla som älskar förtjänar respekt.

Facebook har för vana att visa en hel del oväntade sidor hos mänskor. Inte minst är det intressant att se vilka grupper folk väljer att gå med i. Som bekant finns det ett oändligt antal grupper, en del roliga, många medvetet onödiga och väldigt många rent idiotiska. Tänkte se lite närmare på några i kväll, närmare bestämt tre stycken. Alla tre har de som gemensam nämnare att de fullständigt missförstått en del vitala ekonomiska principer.

Först har vi gruppen som är emot nyheter om Jaro varje dag på ÖT. Till att börja med, namnet på gruppen är förstås en medveten överdrift, helt okej. ÖT skriver av naturliga orsaker en hel del om Jaro vilket tydligen retar en del. Vad gruppens medlemmar inte riktigt verkar ha förstått är att ÖT är en kommersiell produkt som är beroende av inkomster för att överleva och göra vinst. Hur gör man då vinst i tidningsbranschen?Jo man får folk att läsa papperstidningen och nätversionen. För att få folk att läsa måste man skriva om sådant som folk är intresserade av. All statistik visar att folk i ÖT området vill läsa om Jaro. Detta syns med all önskvärd tydlighet på nätet där artiklar om fotboll i allmänhet och Jaro i synnerhet ständigt hör till de mest lästa och kommenterade. Därav är det naturligtvis enbart logiskt att det skrivs en hel del om Jaro.

Sedan finns det naturligtvis de som inte är intresserade av Jaro och allt kring klubben. Men trots det tror jag att de tvingas finna sig i den krassa verklighet att Jaro är ett av de ämnen som intresserar allra flest läsare och därmed kommer att även fortsättningsvis få en hel del publicitet. Själv är jag väldigt ointresserad av de teckningar som barn skickar in och som publiceras dagligen på an halv sida i ÖT. Men jag vet att just den halva sidan i ÖT intresserar väldigt många. Det är fint för alla de barn som får sina teckningar publicerade i tidningen, det är så klart roligt för föräldra samt mor och farföräldrar som får se barnen glada och stolta. Tre generationer alltså, men inte just mig, jag hör inte till bubbels målgrupp precis. Klagar jag för det? Startar jag protestgrupper? Nej så klart inte, jag inser värdet av att något som intresserar många får stor publicitet. Det borde kanske en del andra också göra.

En annan töntig grupp är den som vill få bort reklamen från Sveriges TV 4. Vilken värld lever ni i? Ni kanske borde ta reda på att fyran inte är något statligt subventionerad medium utan en kanal som lever enbart på reklamintäkter. Det är faktiskt så att det kostar att hålla ett antal tonåringar med idoldrömmar med hotellboende och profesionell hjälp under en hel höst. Likafullt kostar det att flyga ner tre stycken testosteronstinna alfahannar med deras bindgalna morsor och ett dussin lättlurade skönheter till någon söderhavs ö och hålla dem med mat och dryck ett antal veckor. Inte mycket är ju som bekant gratis här i livet. Klart fyran kan skära ner på sin reklam men då får vi nöja oss med hem till gården och repriserade matlagningsprogram från 2003 dygnet runt. Bättre så? Vill ni fortfarande ha bort reklamen?

Den sista är likvärdig. "Vi som hatar reklamen på spotify". Om jag förstått saken rätt är det fritt fram för vem som helst att betala en lite månatlig summa för att få tillgång till all musik utan reklam. Bara att pröjsa så slipper ni reklamen, inget att gnälla över alltså. Okej, nu förstår jag. Ni vill alltså ha tillgång till obegränsat med musik utan reklam och utan att tvingas betala för tjänsten. Jamendåså, det låter ju logiskt. Ni har alltså inte fattat grejen, det är lite som med fyran. Inga intäkter ingen produkt, i detta fall ingen musik. Själv anser jag att spotify är en utmärkt tjänst och kan gott och väl leva med en kort reklamsnutt mellan var tredje låt.

En helt annan fråga är ju vilken typ av reklam som vi serveras på spotify. Här är det många brancher som inte har utnyttjat tillfället. Få meider är i dag så använda i åldersgruppen 15-35 som just spotify, ändå är det väldigt lite reklam för just den målgruppen som spelas mellan låtarna. Däremot marknadsförs Vesa Matti Loiris nya skiva för fullt. Känns ju inte som en helt lyckad produktplacering. Men det är som sagt en helt annan fråga. Bara spotify överlever vaknar nog annonsörerna småningom.

 

---

En dag, en film och en fest, sedan tar jag jul med många kära återseenden.

 

---

Liten svacka för Chelsea. Fyra raka utan vinst. Förlust i ligacupen stör inte nämnvärt och ett lite märkligt kryss hemma i en betydelselös match mot Nicosia kan vi ta, men förlust mot City och bara en poäng hemma mot Everton oroar en aning.

 

---

Efter en dag med filminspelning, städning, klädtvätt, strykning och flaskpantning sitter det fint med kvällsbastu och lite Premier League.

 

---

För den som inte visste kan jag berätta att Melissa Horn är ett närmast oslagbart alternativ när man är i behov av lite skön kvällsmusik.

 

---

Tur för oss att Manu också springer på pumpen med jämna mellanrum.

 

---

Det snöar väldigt mycket nu.