Björn

Vet inte riktigt var jag skall börja i dag. Det finns så mycket att säga. Är trött man har det bra, riktigt bra.

Jag kunde möjligen skriva en del om den fantastiska vecka vi haft i skolan, men jag tror det får vänta lite. Jag kunde kanske säga något om det fina med mörkret med det har jag gjort så många gånger förr. Jag borde säga något om supporterkultur men jag orkar inte göra det just nu, det blir ett långt inlägg.

Istället skall vi tala om en hård dom som jag visste skulle avkortas men som till slut blev lindrigare än jag trodde.

Domen jag pratar om är naturligtvis det värvningsstop som Chelsea ådömdes sedan det visade sig att klubben lockat över en alldeles för ung spelare till sin klubb. Spelaren i fråga är Lensspelaren Gael Kakuta. Inte genom ett direkt kontrakt då, det hade varit för genomskinligt. Istället genom att ordna med fina boende förhållanden i London samt jobbmöjligheter för föräldrarna. Och vadå, när familjen ändå bor i området kan väl grabben lira i Chelsea. Ett försök att kringgå reglerna alltså. Kritiken blev dock hård och FIFA såg sig tvungna att reagera. Och man gjorde det oväntat hårt. Värvningsstop ända fram till 2011.

Orsaken till att lagen inte får värva för unga spelare är helt enkelt den att det leder till att storklubbarna tokscoutar småpojkar och värvar juniorer som bara är barn. Följderna är då flera. Dels är det knappast sunt för små pojkar att flänga runt i världen för att spela juniorfotboll i europeiska toppklubbar. En annan följd är ekonomisk, det går knappast att ta betalt för en 12 åring, därmed brandskattas alla mindre klubbar på sina talanger utan att få den minsta kompensation för det. Som en direkt följd på det, vilken klubb orkar jobba hårt med ett vettigt juniorarbete om man är smärtsamt medvetna om att skulle de få fram en riktig talang plockar Chelsea, Manu eller Barcelona honom innan han fyllt 14.

Jag kunde alltså inte klaga på domen, jag ansåg den till och med vara rättfärdig. Däremot visste jag att den skulle lindras. Mitt tips var att förbudet skulle bestå över januari fönstret men att det skulle hävas till sommaren 2010. Nu gick Chelseas överklagan igenom och förbudet upphävs redan till nyår och Chelsea går därmed inte miste om någon värvningsperiod alls eftersom transferfönstret öppnar först efter nyår.

Varför blev det då på det sättet. Jo helt enkelt för att FIFA är en populistisk organisation helt utan integritet. Man hävdar att man alltid verkar för fotbollens bästa. Men egentligen spelar man efter storklubbarnas melodi. FIFA är beroende av det enorma pengaflöde som i dag rör sig inom fotbollen. Fotbollen är en världsindustri och FIFA en maktorganisation. Desto mindre pengar inom fotbollen desto mindre makt åt FIFA. Ett transferförbud mot Chelsea minskar naturligtvis penningflödet. Men trycket utifrån blev allt för hårt på FIFA, trycket att agera mot Chelseas tvivelaktiga värvningsstrategi. Eftersom FIFA är populistiskt passade det då att gå emot den egna nyttan för att plocka enkla politiska poäng och då gjorde man det ordentligt.

Jag är alldeles säker på, att hade inte idrottens skiljedomstol (CAS) av någon märklig anledning hävt förbudet hade FIFA gjort det själva senast till sommaren 2010. Nu blev det tidigare och knappast någon är nöjdare än FIFA över det beslutet, ja det skulle väl vara Chelsea då. Nu kan miljarderna fortsätta att flöda fritt. Ordningen återställd.

Ibland mår man riktigt illa över den moderna fotbollen. Det är inte enkelt att älska omoraliska Chelsea.

...Det är så en anständig fredagseftermiddag fördrivs.

Bra vecka får jag säga. I varje fal den senare delen. Två dagar med inspirerande föreläsningar i ekonomi och åsikts journalistik.

Nu blir det äntligen ett par dagar utan speciellt många uppgifter hängandes över huvudet.

Någon text som skall finslipas, kanske en liten sammanfattning av reportagebok. Små saker bara.

Mest blir det nog en helg med socialisering, sömn och sport på TV.

Inget mer just nu. Fick till hemläxa att författa någon typ av kolumn som skulle gås igenom i dag. Valde att gå på ishockeyns själlösa tillvaro. Tänkte att ni skulle få ta del av den också. Håll till godo:

 

FM ligan skjuter sig själva i foten

Hockey i kväll. Igen.

Varje kväll känns det som.

Torsdagskvällens godbit är tydligen JYP-Ilves.

I varje fall är det den som sänds i den mer eller mindre obskyra kanalen Urho TV, som numer innehar TV rättigheterna till FM ligan.

Handen upp alla som känner någon som har Urho TV hemma.

 

Det är redan andra gången lagen möts denna säsong trots att hösten bara börjat.

I år består grundserien av sammanlagt 58 omgångar som skall avverkas på drygt 6 månder.

Och när denna transportstrecka väl är klar, ja då börjar slutspelet, och det är då matcherna börjar betyda något.

Borträknat landslagsuppehåll och dylikt snittar lagen därmed nästan tre matcher i veckan.

Att jämföra med så gott som alla andra lagsporter i Finland där det ofta spelas en eller högst två omgångar i veckan.

 

Vad ligan har tänkt när man plockat ihop detta mastodontprogram är i sig inte svårt att förstå.

Fler matcher borde innebära fler sålda biljetter, fler överprissatta korvar och mer reklamintäkter.

Det är business förstås. På kort sikt.

 

Men det håller inte i längden

Statistiken visar att ligan tappar publik för varje säsong, och ju fler matcher desto lägre publiksnitt.

Det är lätt att förstå publiken som inte kommer.

Matcherna blir så många att folk varken har tid eller råd att gå.

Matcherna blir så många att de ofta saknar betydelse.

Matcherna blir så många att det inte är något för fansen att se fram emot.

Matcherna skall vara fest, nu är de vardag.

 

I Jyväskylä är matchen slut.

Det var ingen vidare match

Det var inte mycket publik.

Men det spelar väl ingen större roll, det är ju ny match imorgon.

Sådärja. Det är tydligen höstlov i landet. Alla verkar vara lediga. Ta min familj till exempel, helt utspridda över världen. Halva i Rom och halva på Kanarieöarna. För egen del är det långa dagar och hårt jobb som gäller. Någon måste ju hålla ställningarna på hemmaplan. I helgen tar jag den uppgiften på allvar då jag begett mig till huvudstaden för att kontrollera att allt går rätt till.

Och när jag ändå var här passade jag på att gå och se Jaros säsongsavslutning. 1-1 mot HJK.

---

Igår kväll var det stand up i Vasa. Hasse Bronten och Andre Wickström stod på scen och underhöll med stor framgång. Av någon anledning blir jag alltid uppmärksammad av komikerna under deras shower. För ett år sedan blev jag rätt tungt hånad av en komiker på en show i Jakobstad. Det tar jag så klart, det får man göra om man sätter sig på första rad. I går var det dock inte något hån, det var kort och koncist. Bronten undrade var jag kom ifrån, om jag brukar pissa i lavoaren, såna grejer. Standard.

---

Efter en väldigt tuff vecka med långa skoldagar och ovanligt sena nätter är det nu en mycket sliten mediestuderande som halvligger i soffan i R och J:s lägenhet på museigatan. Längtar mycket efter två lediga dagar med sömn på programmet. Kanske nästa helg.